LOGOWOLL

Hejsan!
Betänk en stund på att det faktiskt är ett helt nytt år som vi precis klivit in i och fundera sen vidare på hur du vill att detta år ska vara och vad det, förhoppningsvis, bör innehålla!?
Själv ser jag fram emot mängder med skeenden och saker!!
Detta år kommer att gå till världshistorien som...
Ja, varför tror du att just detta år kommer att gå till historien i ditt liv och p.g.a av vilka händelser?
själv ser jag fram emot Jakobs konfirmation, alla födelsedagar, t.ex nollar jag själv i slutet av året!
Närmaste hållpunkten är Sagas födelsedag, tänk att hon fyller nio år om en dryg vecka!?
Lovisa fyller tolv i mars och Jakob femton i juli, häftigt fort åren rusar fram eller hur?
Sen är ju det endast i vår lilla slutna värld, för tänk att jag genom Facebook fått kontakt med en del gamla vänskaper och där får man höra om att dom har "barn" som är så där mellan 15-20 år!!!?? Då börjar man inse att livet passerat i revy och det mitt framför en och att man fanimej missat halva föreställningen!!!??
Ja ja, nu är det så att jag inte bott på Ön sen februari 1994 och även om allt känns igen och sig likt, lär det ha hänt ett och annat även där, ja på Lidingö alltså, fast kanske inte sååå mycket...
Här nere på kontinenten händer det å andra sidan lite väl mycket och då snackar jag inte bara om den "vanliga" utvecklingen utan allt skräp som daglig dags sker och bl. adet som jag har för avsikt att avhandla i min text som jag en gång började att skriva på och som jag, efter några väl valda rader, skrivna altså, av moster Mumin har insett att jag ska ge det ett försök under våren och hoppas att inspirationen ska infinna sig!?
Jag vet inte om ni kommer ihåg det jag "publicerat" tidigare och att jag, om jag inte minns helt fel, bad er om lite feedback, eller gjorde jag inte det!?
Hur som helst, nedan har jag "klistrat" in det jag tidigare "publicerat", fast det är dock långt ifrån allt jag skrivit...
Ha en härlig fortsättning av dagen!!

Grovarbetarna...

Det var upprop och nykomlingarna satt som små oroshärdar som försökte att blixtra ut i en kroppslig liknelse av han Arnold Schwarzenegger, då deras namn ropades upp av rektorn på skolan. De blev ju inte direkt hjälpta av att rektorn var urkass på att uttala namn, annat än Svensson och Nilsson och således utbrast andra elever i kvävda skratt och flin, kompisar emellan, även om dessa pojkar alldeles snart skulle behöva uppleva exakt samma sak. När alla, eller rättare sagt nästan alla blivit uppropade, satt de som antingen kommit fel eller fått intagningsbeskedet dagarna innan och då hade skolan inte fått den informationen kvar i bänkarna och var nu nästan outhärdligt stressade över situationen. Sami var en av dem och han kände hur hans adrenalin höll på att börja koka och han visste inte vart han skulle ta vägen om hans namn inte snart ropades upp av den korkade djävla gubben som stod där framme och trodde att han var nån fucking Gud eller nått. Studie och yrkesvägledaren (SYV-AREN) kallade resterande elever till sig och började att systematiskt gå igenom varje elev och femton minuter senare var hon klar och tog med sig de fem pojkarna genom den trånga gången bort mot trappuppgången. Tio minuter efter det var det dags för Sami att för första gången träffa sina nya klasskamrater och klassens mentor Rolf. Sami kände blickarna från samtliga elever, även från de han kände och med bestämda steg och spända muskler gick han igenom hela skaran elever, fram till Stoffe och Mohammed och räckte fram handen och hälsade som de brukade göra, dvs. med handskak, bröstkram och fingerdragning. Nu kände Sami sig lugn och vände sig om och ställde sig för att spana in hans nya klasskamrater. Han blev stående i säkert tjugo sekunder innan Rolf harklade sig och tog till orda igen. -Du Sammy, du får sätta dig bakom Kjell och Ramonzan, där finns det en plats ledig. Sami tittade på honom, samtidigt som både Schellim och Ramon yttrade sig i munnen på varandra att de faktiskt hette Schellim och Ramon och inget annat. Efter en lagom lång stund valde Sami att lunka bort till den stol han blivit förevisad till, men tänkte att han skulle ta det ett steg till, mest för att visa klassen att man inte säger åt Sami, vad Sami ska göra, det gör ingen, i synnerhet inte nån gammal svenne-gubbe som tror att han é nått.

I klassrummet intill välkomnade läraren Jörgen sina tvåor välkomna tillbaka efter sommarlovet och det med handskak, bröstkram och fingerdragning.

Hur har ni haft det i sommar, har du hållt dig ifrån brudarna Mahmoud eller har dom lyckats hålla dig på avstånd? Mahmoud kastade suddgummit som låg på skolbänken framför honom mot Jörgen, men missade med ett par millimeter. Jörgen tog snabbt upp tennisbollen som alltid låg på katedern och drog den hårt, rakt i bröstkorgen på Mahmoud som kvidande ramlade ihop på golvet, allt under skrik och jubel från övriga klasskamrater! – Fan va taskigt, det gjorde ju skit ont kved Mahmoud efter att åter ha tagit sig upp på stolen.

- Jag har ju sagt åt dig att ge fan i att kasta suddgummi och det gäller även i år Mahmoud, sa Jörgen med ett småflin på läpparna.

- Hörni, sa slutligen Jörgen, vi har som vanligt en hel del att göra och kort tid att göra det på, men det fixar ni lätt, men vi måste komma igång tidigare med all planering för allt vi ska hinna med i år, okej?

- Är allt som det ska, inga problem som har uppstått på det ena eller det andra sättet, frågade sedan Jörgen?

De sex eleverna svarade alla att ingenting hade förändrat sig för dom och frågade i sin tur Jörgen om han hade något nytt att presentera.

Jörgen berättade, i korthet, hur han hade tänkt sig och planerat läsåret och att det kanske var dags att ta in några nya ”grovarbetare” och lyfta upp de som på något sätt gjort sig förtjänta av en befordran? Han berättade dessutom att både vinsten men också risken skulle bli större, dels för att de skulle ta in nya medlemmar, men också för att uppdragen, delvis, hade en annan karaktär och ibland kunde bli något svårare än läsåret innan. Jörgen poängterade att det, som sagt, skulle ge en betydligt bättre vinst om allt fungerade så som det var tänkt. Han vidareutvecklade sina tankar och idéer så långt som han kunde utan att låta eleverna få veta för mycket och avslutade med att om ingen hade några andra tankar kunde dom väl försöka komma igång?

Alla var eniga i frågan och tog genast fram kollegieblocken ur sina ryggsäckar, ryggsäckar med skolans logotyp, samt Sveriges Byggindustriers ”Bli byggare” tryck.

Jörgen började anteckna olika förkortningar, koder och adresser på whiteboardtavlan var på alla dök ner i sina block och skrev snabbt av det som Jörgen skrivit.

Efter en kvart pausade Jörgen och vände sig om för att se hur det gick för killarna och utan att ens titta åt den enda tjejen i klassen, Paula, han visste att hon bara var steget efter honom själv, som vanligt.

Edin var som vanligt sist klar och gnällde över all text han var tvungen att skriva.

- Fan, kan du inte kopiera till oss eller lägga det på ett usb-minne, jag blir ju trött som fan att behöva skriva så mycket och min kropp é inte gjord för det.

- Du är en riktig ärthjärna Edin, vad har vi sagt om det där!? Jörgen var nu ganska upprörd och fortsatte på det spåret.

- Om någon ens smygfiser om detta, är allt vi jobbat för kört och då hamnar vi i skiten allihopa, det har vi ju pratat om och jag gillar inte att behöva upprepa det igen, är det klart!?

Alla i klassen svarade ja och Edin skämdes lite för att ens ha tagit upp frågan, han hade bara inte rört en penna sedan skolan slutat och var riktigt trött i handen.

Skolan var igång efter sommarlovet och allt var precis som vanligt, eller var det?

 

 

 

Grovarbetarna, de oändligt många lärare som lägger ner sin själ i att utbilda och utveckla elever, elever som inte alltid vill in i den så kallade mittenfåran och har hur som helst inga tankar på att sälla sig till de vanliga ”svennarna”.

Det läggs ned hur mycket tid som helst på att få skolor, klasser och elever att fungera och utvecklas, både socialt och enskilt. I många fall drar alla parter, dvs. skolan, lärare, elever och föräldrar åt samma håll, men långt ifrån alla har viljan, orken eller kunskapen att ta tag i de många ”problemelever” som finns på alla skolor och få dem på rätt spår.

 

Grovarbetarna finns även på elevsidan och dom vanligaste grovarbetarna är medelklassbarn/ungdomar som vanligtvis sällar sig till skaran ”duktiga” elever och ibland tillåts vara bäst i något och får glänsa en stund, men är ändå klassens ”grovarbetare” när dagen är till enda.

Det finns otroligt många ungdomar som är duktiga och vill inte annat än att göra bra ifrån sig, men det lurar mängder med faror överallt och det kan vara allt ifrån lärare som inte har orken kvar eller av annan, kanske pedagogisk orsak, inte fungerar med alla elever, till andra elever som antingen trycker ned eller drar med den något svagare eleven till saker dom inte borde syssla med.

Detta är sanningen och vardagen för många som vistas i skolans värld och det gäller att äta eller att ätas…

 

 Kap 1

Tomas kom som in i klassrummet i sista sekunden och skyllde på att bussen var försenad och att den dumma djävla busschauffören försökte vägra att släppa på honom och kallade honom för en dum djävla blatte som borde utvisas!

Sami blev med ens alldeles svart i ögonen och var på väg att gå in i strid där och nu, men hindrades av hans värkande och bandagerade högerhand och han beslutade att avvakta. Mohammed och Mehdi, däremot, var inte sena att genast gå till verbal attack och började gorma om att de dumma djävla svenne-busschaufförerna inte hade en siffra rätt och hade det inte varit för blattarna hade ingen kommit till någon skola och att dom skulle knulla hans mamma senare och så vidare, ända tills Rolf busvisslade och skrek att nu får det vara nog och att alla skulle sitta ner och hålla käften!! Detta gjorde susen och lugnet la sig över klass IV-BIP1A för stunden.

 

Rolf började dela ut de rutiga provskrivningspappren som eleverna skulle använda som kladdpapper till de räkneexempel som skulle räknas ut under den kommande timmen. Alla elever suckade och gnällde över att de skulle behöva skriva prov redan första veckan i skolan och att de inte hade fått någon chans att läsa på.

Rolf berättade att det inte var ett regelrätt prov, utan bara en test för att sedan kunna bedöma vart och hur långt varje enskild elev befann sig i matten för att sedan kunna skriva en planering för varje elev. Han fortsatte att berätta om kursplanen och de mål som krävdes för att uppnå G i matte och att en del elever hade ont om tid att klara sig och troligtvis skulle vara tvungna att jobba riktigt hårt för att klara det, om det ens skulle räcka i slutändan?

Han fortsatte med att dela ut själva provskrivningspappret och när han kom fram till Sami´s bänk stannade han till och pekade mot hans hand och frågade, vad han hade gjort? Sami svarade att han ramlat i trappan där hemma och att han hade ont som fan och kunde ju inte skriva testen då handen var i paket. Rolf tog snabbt tag i hans hand och började trycka och känna på den, varpå Sami riktade en rak vänster mot lärarens käkben! Rolf föll handlöst, helt oförberedd på det som hände och landade hårt på det kalla betonggolvet.

 

Sami greps nästan av panik och visste inte vad han skulle göra, faaan!! Det skulle ju bli bra och han hade lovat både sig själv och Klara på Soc. att han inte skulle hålla på med en massa skit och bara flyta med…

Hur som helst kom han till sans och var snabbt på fötterna och böjde sig ner över Rolf, Rolf som i sin tur började vakna till liv och ryckte till då Samis ansikte kom nära, mycket nära hans. Sami ryggade tillbaka en aning, men tog snabbt till orda.

- Jag é jävligt ledsen, men det var av ren reflex jag slog dig, det gjorde så djävla ont!

Han fortsatte och med låg röst berättade han att han hamnat i bråk i går kväll och hade fått stryk av ett helt gäng killar från Limhamn, minst tio stycken! Allt han hade gjort var att vara på fel plats, vid fel tillfälle. Han skulle hem till en tjej som han hade träffat några veckor tidigare och som bodde i Limhamn, vid torget.

Rolf hejdade nu Sami och sa att han var okay och att han bara skulle få ut de andra eleverna, så skulle de båda sedan prata vidare om alltihopa.

Övriga elever stod eller satt och bara stirrade, skrattade eller tjoade då Rolf föll, vilket var långt ifrån ovanligt på denna skola, då den var känd för att vara en riktigt tuff gymnasieskola, troligtvis den tuffaste.

 

Efter att Rolf fått iväg de något ovilliga eleverna, satte de sig i klassrummet och började prata om hur Sami egentligen hade det och om gårdagens händelse. Sami hade först, åter bett Rolf om ursäkt och berättat att han hade lovat morsan och Soc-tanten att han verkligen skulle ge skolan en chans, kanske hans sista?

De satt och pratade i en halvtimme och sedan gick Rolf och ringde till rektorn för att berätta om morgonens händelse och att allt var uträtt mellan honom och eleven, samt att det var han som hade tagit tag i eleven först och att han tog på sig eventuell anmälan från elevens föräldrar, även om han visste att det aldrig skulle ske.

Rektorn tog hela samtalet med ro och kunde bara konstatera att det borde skrivas en incidentrapport på det, men att han inte tänkte insistera på att så gjordes.

Fallet var således avklarat och ”Grovarbetarna” hade, med största sannolikhet fått en ny medlem, fast det visste varken Rolf eller Sami om i detta läget.

På eftermiddagen samma dag kom det ett SMS från ett dolt nummer till Edin som han läste och sedan raderade, därefter skickade han själv ett SMS till sin lärare och mentor Jörgen där han berättade att han skulle till tandläkaren påföljande morgon och om det var okay, skulle komma till morgondagens andra lektion?

Efter c:a fem minuter kom svaret att det var helt okay att göra det och att han skulle ta det lugnt och inte stressa tillbaka.

Allt detta var väl genomtänkt och hade fungerat alldeles lysande under det gångna läsåret, så när som vid ett tillfälle då Mehdi hade missat en kod och således fått Mahmoud att missa sin kodangivning till Edin som nästan skickat iväg ett för gruppen illavarslande sms med koden, Klart väder natten till… Det som fick honom att inte skicka iväg messet var att datumet var ändrat från den 22/9 till den 22/8 och således hann han tänka att det var fan tidigt vi skulle göra första arbetet!? Mehdi hade fått göra skitjobb en hel månad efter den missen och han gnällde inte heller, utan tog det som en man! Han visste att det hade kunnat kosta gruppen duktigt mycket, ja till och med fängelse eller ungdomsvårdsanstalt och lovade sig själv att alltid trippelkolla allt som skulle komma från hans håll!!

Nu var det ett nytt läsår och nya förutsättningar, de var ju bättre rustade detta år och hade faktiskt gått från klarhet till klarhet och stålarna hade inte låtit vänta på sig, nej de började trilla in och det var bekräftelse nog för var och en i gruppen och även om de lovat och svurit på att de endast fick bruka en liten del av pengarna åt gången, samt att inga skryt-prylar fick inhandlas utan Jörgens vetskap och inblandning.

De hade en del goda kontakter på Jägers, där man för en lagom nätt summa pengar kunde köpa sig en vinstbong! Klassen hade ett spelbolag där Edin var den som var drivande, dvs. utåt sett!! Det var allmänt känt på skolan att det så kallade spelbolaget vann en hel del pengar och det var till och med lärare som frågade om de fick vara med i bolaget, något som Jörgen klart tagit avstånd från och aldrig skulle göra, nej han spelade själv både på Lotto och på trav och vann såklart en massa pengar han också!! På så sätt kunde pengar tvättas rena och allt var frid och fröjd, åtminstone på ytan, men skulle det fortsätta så eller skulle någon i gruppen glömma bort sig och försäga sig inför andra, det var den ständiga frågan Jörgen hade att tampas med.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kapitel 2

 

Jörgen Backman var en urstockholmare i grunden, men som så många andra killar, träffat den stora kärleken och flytt storstaden för Malmö i mitten av 90-talet.

Det var en av de saker som ofta användes då han fick höra glåpord och andra nedlåtande saker om de så kallade 08-orna, dvs. att han kommit till deras lilla lilla by för att sprida kunskaper om stockholmarnas suveränitet och andra nedsättande kommentarer om skåningarna och deras sävlighet.

 

Ända sedan han var liten har fördomar mot något eller någon ständigt följt honom och det var troligtvis endast tack vare att han alltid varit duktig i idrott och varit schysst mot de flesta i hans närhet som han klarat sig från att själv bli ett offer.

Jörgen växte upp på Lidingö och där i ett centralt beläget hyreshus. Området runt bostaden fanns en massa fina och stora villor med människor som till stor del tillhör de lite ”finare folket”, åtminstone om man får tro dem själva. Hur som helst, en del av barnen till dessa människor gick i samma klass som Jörgen och kom ständigt med nya märkeskläder eller annat som påvisade att de inte var som alla andra. Efter loven kom de flesta med berättelser om familjernas resor till olika spännande platser världen över, allt medan Jörgen själv varit med sin ensamstående mamma hos mormor i Finland. Det var inte det att han inte hade det bra hos sin mormor på den finska landsbygden, tvärt om, det var underbara somrar som erbjöds, med bad i en härlig sjö, roddturer, klättring i ruinen bakom huset eller favoritsysslan, ormjakt.

Jörgen och hans bröder Jan och Ulf, brukade varje dag klättra upp i ruinen med sina ormfångarklykor och håvar, allt för att våga fånga in de skrämmande reptilerna. Det hade alltid varit Janne som var den som vågade mest och så var det bara, förutom en sommar då Jörgen var fast besluten att tuffa till sig lite och vara den som först fångade en huggorm den sommaren. Detta resulterade i ett ormbett på foten och förbud mot all ormjakt för den sommaren, något som Jörgen fick höra av sina bröder hela sommaren. Den sommaren, 1968, var den sista sommaren innan Jörgen skulle börja i skolan och han var sex år. Några år efter denna sommaren slutade storebröderna att följa med till Finland och det blev ännu tråkigare att behöva vara med morsan på den finska landsbygden. Visst fanns det dagar Jörgen mådde som en prins så som då han fick vara ute med ekan och ro och leka att han var någon sjörövare eller något dylikt, eller kvällar då mamman berättade om hur det var när hon växte upp och det finska vinterkriget bröt ut, då satt Jörgen och lyssnade med öron stora som en fullvuxen elefanthanne och sedan var det svårt att somna själv i det lilla tillbyggda huset straxt utanför storstugan där mormodern och mamman bodde.

 

Den här kvällen tjatade Jörgen till sig en av hans favoritberättelser, den om hur det så kallade finskakriget kom då hans mamma (Maja) inte var äldre än han själv var. Hon hade precis fyllt 8 år och hennes lillasyster, Solveig, var bara 2 år. Storebror, Börje var redan fyllda 12 och riskerade att bli inkallad till militären och således förväntades slåss för ett fritt Finland. Jörgens mormor och morfar, Elin och Jarmo, hade redan förutspått detta och låtit Börje "försvinna" till bekantas bekanta i norra Finland och där långt ute på landsbygden, där han kunde gömma sig undan de finska myndigheterna.

Solveig gick efter och drog familjens hund, en Granddanois vid namn Cissi, i svansen, något som den gamla tiken till en början tycktes strunta i, allt medan hennes föräldrar satt vid köksbordet och pratade. De hade samma dag fått besked om att Solveig var en av dem som erbjudits möjligheten att få komma till Sverige som ett sk. krigsbarn och med tanke på att hon var så liten skulle få flyga dit. Resan var inte riskfri, även om det var Röda Korset-flygplan och således satt det äkta paret och diskuterade fram och tillbaka hur de skulle göra?

En duns fick mamma Elin kvickt på fötter och fram till Solveig, som hade stupat tvärt efter det att Cissi helt sonika tröttnat på Solveigs lek och inte längre ville bli dragen i svansen och vänt om och gett Solveig en tryckare i sidan som fick henne på fall. Hon skällde ut Cissi medan hon lyfte upp Solveig i famnen, där var barnen alltid välkomna och just nu när de eventuellt skulle behöva skicka iväg ännu ett barn, var värmen och närheten till sina barn ömsesidiga. Hon tryckte Solveig tätt intill sig och önskade att det intre skulle finnas några krig och att allt skulle bli som innan, dvs. innan oroligheterna började. Maja hade hört smällen och skriket från Solveig och kom rusande från det andra rummet alldeles skräckslagen. Hon lugnade sig snabbt och erbjöd sig att ta med Solveig in i familjens sovrum, något hennes mamma uppskattade särskillt mycket just denna kväll.

Elin var mycket tveksam till till att skicka iväg sitt så unga barn och satt gråtandes med händerna för ansiktet. Något av barnen kunde ju komma ut från sovrummet och hon ville inte att, Maja i synnerhet, skulle uppfatta hennes oro. Maja hade redan fattat att hennes mamma var orolig över något, men visste bara inte varför, men hon förstod att hennes föräldrar pratade om något mycket viktigt och det var därför hon tagit med sig sin syster och gått in i familjens andra rum.

Tre dagar senare stod de utanför familjens hus och pappa Jarmo skulle följa Solveig till flygplatsen för vidare transport till Sverige, vart hade de ingen aning om! Mamma Eivor och storasyster Maja stod länge kvar på trappan och vinkade till Solveig och pappa Jarmo, ovetandes om och när de skulle få träffa henne igen?

Det var en rödgråten Jarmo som flera timmar senare kom hem och den kvällen kändes som om den aldrig skulle ta slut, att behöva överge sina barn var något paret aldrig tänkt göra och nu när det var ett faktum kändes det helt tomt. Maja hade gått och lagt sig för länge sedan och sov, även om sömnen var väldigt orolig och att hon hade vaknat två gånger ur sömnen alldeles svettig och ropat efter sin mamma.

En timme senare väcktes familjen av flyglarmet och de kunde snart höra hur oroliga människor rörde sig utanför, i riktning mot det närbelägna skyddsrummet. Elin fick upp Maja och på henne kläder, allt i en ryslig hast. De var oroliga för vad som skulle hända och om larmet var på riktigt eller ej? Svaret kom snabbare än hon hade önskat och en minut senare hördes hur mängder av flygplan närmade sig den finska huvudstaden. Familjen kom snabbt ut ur huset och springandes till skyddsrummet fick Maja syn på alla planen som kom emot dem, även om de fortfarande var på ganska långt avstånd. vid ingången till skyddsrummet trängdes vuxna och barn om att komma in så fort som möjligt. Barn och kvinnor separerades från varandra av fullvuxna karlar som fullkommligt tryckte sig förbi kön för att komma in i skydd från flygplanen och utan den minsta tanken på att barn klämdes och andra vuxna blev trampade på, allt för att rädda sitt eget skinn.


Mer behöver ni inte, får inte läsa, då kommer ni ju aldrig köpa en ev. färdig bok...
Fast, om ni hjälper till att få fason på texten, kan ni ju bli omnämnda i "eftertexterna" på filmen...