Ett hundliv... Dag 16

GGrrrrr, moorrr, miff vifff...

Känner mig lite ynklig idag och ställer mig frågan, VARFÖR!!????
Varför kunde jag inte nöja mig med lilla förortsliv?
Varför skulle jag ge mig iväg mitt i vintern?
Varför kunde jag inte uppskatta husse och matte, ja och barnen, dom har ju faktiskt alltid varit snälla och världsbäst?
Hur kunde jag vara så in i bomben korkad???

Ja ja, nu är det som det är och jag lovar, att OM jag någonsin kommer tillbaka till dom, ska jag ALDRIG rymma igen och alltid uppskatta det jag har... HADE!!
Du Tucker, om du varit här så hade du fått bita mig riktigt hårt i min svans!! Hoppas verkligen inte att du hunnit bita Pippin i svansen, gör för Guds skull INTE DET!! Det är ENBART mitt fel och ingen annans!!
Frågan är bara vart i hela friden är jag????
I dag har jag försökt ta mig fram något mer försiktigt och inte som igår...
Jag har fått en och annan svag igenkännande doft, men känner mig långt ifrån säker på vilket väderstreck jag ska söka efter farmor??? Jag vet att jag inte är berättigad nått, men om jag hade kunnat önska mig något, var det att få upp ett spår som räcker ända fram till farmor.
Kanske, kanske skulle nån kunna hjälpa mig om jag beskriver lite vad som finns längs min väg?
Jag kom fram till en sjö eller nått, det är iaf vatten och en bit bort finns en jättestor bro, nej vänta nu, det finns flera, många broar framåt. Jag ser en massa stora hus, det ena större än det andra, kanske inte mycket till hjälp, men så är det. En stor byggnad, ja eller hög, med nån form av lysande grejs nästan högst upp. Jag vet att jag sett det märket någonstans, men minns inte vart, kanske kanske är jag på rätt spår?
Det är väldigt ljust över allt, men just detta ljus sitter jättehögt upp på det allra högsta huset i området?
Nu ska jag hitta ett bar ställe för natten, kanske bland något av alla dessa plasthus, eller vad det är? Det liknar tältet som husse brukar sätta upp i trädgården, fast mycket större och i husen finns det båtar!!?? Varför har man hus till båtar, det har jag inte sett varken hemma, hos mormor på Öland eller någon annanstans...
Nä, nu är jag helt slut och hungrig, vi hörs i morgon, hoppas jag...
Vofzzzzzzzz

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0