LOGOWOLL

Tja!
Det är nästan så att även jag fäller en tår eller två, jag åsyftar Petimeterns kommentar om min dikt om morsan...
Jag fick mig en tankeställare förra veckan då en av mina deltagares mamma gick bort och det alldeles för skyndsamt, visserligen efter en tids sjukdom, men ändå...
Då startar verksamheten i topp-stugan att ticka lite extra...
Man har så mycket att tacka sina föräldrar för och i mitt fall, mest mamma!! Pappa försvann (för min del) relativt tidigt i min uppväxt och om honom vill jag inte tala eller skriva så mycket om, ja inte just nu iaf...
Jag tror mig ha haft en hyfsat schysst inställning till min mor och jag hoppas att jag inte varit allt för jobbig?
Då vi inte bor i samma stad, är det mest per telefon vi hörs och jag försöker ringa varje vecka, även om det ibland kör ihop sig och samtalet inte blir av. Jag är övertygad om att hon ändå vet att jag älskar henne!!?
Jag är av den uppfattningen att det man bygger upp i unga år, det har man alltid med sig och det oavsett hur jäkla gammal man blir, ja såsom ens kärlek till sin mor (ja sin far också) dvs. om de förtjänar ens kärlek...

Vilken djävla resa

Jag minns det som om det var igår
du ringde och jag, jag fällde en tår

Hur vår resa så smått rullade igång
det var som en helt underbar sång

Vi skulle ha barn och jag kände hjälplöst förälskad
så glad i mitt sinne och du min son, så önskad

Ville inte missa en minut, inte en sekund
väntan blev lång, men värd varenda stund

Du föddes, helt underbar, så jäkla fin
och där stod jag, gråtandes med ett brett flin

Sen kom nästa barn, en tjej
och det, vilken jäkla grej

Hade den första svårt att skilja sig från sin mor
kom nästa fortare än fort, ja ut hon bara for

Så vidunderligt söt och så himla go
åter började en kärlekssaga att gro

Några år senare var det så dags igen, nummer tre och även det en tjej
tuff som få och med ett temperament som du alltid kommer följa dej

Ingen kommer att trampa på dina tår
många får säkert se upp med vart du går

Tre helt underbara valpar
nu ute på havet och skvalpar

Ännu simmandes i ganska lugna vattendrag
men man vet aldrig när det blir andra tag

Det är nu den riktiga resan har sin start
nu kan den när som helst få upp fart

Tänk, att man inte fattade vilken resa man gett sig ut på
och helt ärligt så förstår inte helt säkert ännu hur det ska gå

Vart resan tar vägen här näst
blir det öst eller väst

Hur som helst så blir det en strapats
där alla och envar i familjen får plats

Och hur det än kommer att gå och oavsett vad de kan tänkas hitta på
kommer vi att finnas där vid deras sida och se vart de kan tänkas nå...

Näää, nu måste jag sätta fart!!!
Nu har jag nästan suttit i en timme med detta och jag är inte ens nöjd med resultatet, men å andra sidan blev det en tankefylld stund, en tillbakablick och det går inte av för hackor...
Fan va mycket man älskar de där små skitungarna och ju mer man lär känna dem, desto kärare blir man...

Ha nu en riktigt skön avslutning på veckan, själv har jag en del kvar att stå i...
Ni vet, listan...
Ciao!