Ett hundliv... Dag 14...
Jag känner mig inte lika säker på att det var bra att sticka hemifrån, kanske borde lyssnat på dig Tuck...
Visst kom jag ut från den där stora bilen, ja eller vad det nu var för nått!?
Utanför var det kaos, vilken trafik!! Jag är glad att jag överlevde natten!!
När jag kommit av bilen höll jag på att bli överkörd minst tio gånger på en minut!!!
Jag kom iaf undan och bort ifrån det området, det var ju livsfarligt, bilar och annat for omkring och helt plötsligt upp i luften och det har jag då aldrig sett på såå nära håll!!
Utanför området var det nästan lika mycket trafik, ja om inte mer, fast här höll sig bilarna på marken iaf.
Jag hade ingen aning vart jag hamnat och gick, sprang omkring helt planlöst och försökte vädra något igenkännande, dock utan större framgång, ja förutom vid ett tillfälle, då jag trodde jag visste, men det visade sig vara en Mc Donalds restaurant och det har jag fattat finns lite överallt, så det hjälpte mig föga, fast med min charm fick jag mig ett skrovmål, tack Donald!!
Jag hade nu nyvunna krafter och även något gladare i sinnet!!
Jag stötte på en annan Dvärg Schnauzer som satt utanför en butik och väntade på sin husse eller matte. Hon sa att jag hamnat i nått som heter Bromma. Jag frågade om det var långt till Stockholm och om hon visste vägen dit?
Hon var en skärpt tjej, ja hon är ju en Dvärg Schnauzer, så hon visste en massa saker, så som att Bromma faktiskt tillhörde Stockholm, ja eller om det var tvärtom? På min fråga om vart Lidingö fanns, visste hon dock inte, men hon var säker på att hon hört nått om stället, men inte mer än så...
Hon berättade dock att hennes husse jobbade i Stckholm och brukade åka bussen och visade mig åt vilket håll han brukade ta bussen. Jag tackade för mig och rörde mig åt hållet som Bella (Schnauzern) beskrivit.
Det hade varit lättare att fråga nån människa, ja dvs. om dom hade lärt sig vårt språk, men det är väl för mycket begärt!?
Efter en bra lång promenad, fick jag syn på en annan hund som faktiskt också sprang lös och hans husse var ganska långt bort. Han kunde berätta att jag var på rätt spår och visade t.o.m ett schysst ställe där jag kunde sova, något han gjort både en och flera gånger, ja när han tröttnat på sin husses evig tjat om fot, plats och andra kommandon... Han fick ofta bara vara ute i deras trädgård och kunde med lätthet hoppa över staketet! Han sa dessutom att jan kunde komma över i kväll och hålla mig sällskap, något jag faktiskt nappade på, han verkade vara en riktigt trevlig kille!
Nu är det en ny dag och jag har precis lämnat Sixten, ja min kära vän som förövrigt var av rasen Kleine Mûnsterländer, ja nån sorts jakthund... Han var en riktig charmör och fantastisk skön och varm att sova bredvid, tack så mycket Sixten!
Han kunde dessutom berätta lite mer om vart jag bör ta vägen, han var som sagt en riktigt go kille!!
Nu ska jag kila vidare, kanske får jag träffa farmor i kväll!?
Voff voff!!
Fredags-frys...
Efter en lite halvknackig gårdagskväll, en "het" natt och en frostskadad morgon, är jag åter bästa kompis med Herr Alvedon, tänk att han stöttat mig hela förmiddagen, schysst polare han!!?
Straxt drar jag hem och vilar en aning, för att förhoppningsvis vara lite piggare och trevligare mot min fru och mina barn i kväll!?
Vi hörs och synes!!
Ett hundliv... Dag 13
Jag vet inte vad som hände, ja eller när det hände, men helt plötsligt var det som om dörren öppnades, liksom av sig själv och jag var bara tvungen att dra...
När jag stod där utanför dörren kom tvekan, ska jag eller ska jag inte!?
Jag tänkte i ungefär två sekunder och sedan begav jag mig norröver, tjoohoo, farmor här kommer jag!!
Ut till motorvägen var hur lätt som helst att hitta, vara följa spåren till husses golfbana!
Sedan var jag lite osäker på vilken väg jag skulle välja, rakt fram eller till höger, hmmm
Efter en stunds nosade och vittring av igenkännande tecken, begav jag mig till höger och bara efter några hundra meter, visste jag att jag var på rätt spår!! Lukten av Möllan i Burlöv blev allt starkare och jag kände mig med ens alldeles lugn.
Nu skulle det inte dröja länge innan jag var framme hos farmor och ett skrovmål!!
Efter en himla lång tid började jag åter känna mig osäker och denna gången var det inte mitt vägval utan på hur långt det egentligen skulle vara till farmor i Stockholm!?
Jag vet ju att vi brukar sitta en liten stund i bilen, men att det skulle vara så här långt mindes jag inte...
Kan hända att jag nickat till en sekund eller två i mattes knä, men det kan inte ha varit särskillt länge, tror jag...
Okay, nu blev jag lite orolig, för jag kände igen en hel del dofter sedan våra bilfärder och vad jag vill minnas så är det i början av åkturen!? Det skulle i sådant fall betyda att jag har en ganska lång bit kvar...
Ja ja, jag får kämpa på, jag är ju fri att göra precis vad som helst och äta vad som hel... Oj, va hungrig jag börjar bli, undrar vart jag kan få tag på lite mat? Jag får hålla mig en stund, nått fint ställe dyker säkert upp alldeles straxt...
Nu ska jag springa vidare, vi hörs senare!
Detta är livet alltså!! Tjoohoo!!
In i det berömda...
Redan torsdag och det känns som att den kommande ledigheten står vid husknuten och väntar...
Samtidigt känns jullovet avlägset, mycket avlägset!!
Nästa ledighet ja, skidåkning, plump, god mat och underbart sällskap, ja och så Rille förstås, men man får ta det onda med det goda, ja eller vad det nu heter...
Nää, skämt åsido, vi ser verkligen fram emot denna vecka och har vi tur, ja eller otur, beroende på hur man ser på saken, så kanske bror T hyr in sig och skidar med några dagar och det hade varit skitkul, då han och jag inte pressat lagg tillsammans på 20 år eller nått!?
Jag tänkte på något som Mumin skrev om i sin, inte allt för långa kommentar... Och det var det om nyhetsflödet, dvs. den ensidiga bild som strömmar från söder till norr, ja och en del andra håll också och som jag skrivit om vid tidigare tillfällen! Det om att ni egentligen aldrig behöver lyfta på luren för att ha koll på denne skåning, men att det är en duktigt kraftig "brandvägg" åt andra hållet!! Det är inte så att jag vill att ni skriver om allt och alla, MEN helt ärligt...
Om vi säger som så, det hade inte varit fel av er att då och då lyfta på lurhelv... och berätta ett och annat som sker i era "dagliga" och "o-dagliga" liv och i synnerhet om det är något ni själva skulle vilja ha reda på i ett omvänt läge... T.ex OM Smillan skulle ha blivit allvarligt skadad (vilket hon nu förhoppningsvis inte blivit) och jag inte skrivit om det och ni sedan skulle få höra det, då jäklar va arga ni hade varit på mig för INTE ha berättat det för er, eller är jag helt ute och cyklar?
Jaja, nog med moralkakor för idag!!
Som jag skrev innan, i dag är det torsdag och det innebär "vilodag" från aktiviteter hos familjen Woll, något som uppskattas av alla, även om jag har planerat en liten nätt löprunda med Smillan.
I går var det handbollsträning och det var riktigt roligt att komma igång igen efter lovet, ja och för det att det inte var fullsatt... Det betydde att jag var "tvungen" att vara med i delar av övningarna och att spela på slutet och det var ju inte alls roligt...
Det är nästan så att man hade kunnat tänka sig ytterligare ett "återfall" hmmm...
Hade jag nämnt detta för min sjukgymnast, hade hon antagligen bara skakat på huvudet och sagt Hazard, likt den gången då jag frågade henne om vad hon ansåg om att spela lite innebandy och hon verkligen svarade så, som att spela hazard med livet...
Ja ja, jag får köra med löpningen och mina "fjoll"-övningar, jag menar ryggövningar!!!?
På måndag ska jag förresten in och få den inre delen av mitt öga fotograferat och sedan hoppas jag att det blir operation, dvs. om de anser att det är säkert att genomföra en dylik operation? Ni fattar inte hur jobbigt det är att se så himla illa som jag gör med mitt högra öga, ja som att ha ihopskrynklad plastfolie i synfältet...
Nä, nu ska det inte bli för långt inlägg, men jag vill bara påminna er om at handbolls-VM börjar idag och att Sverige spelar klockan 20.15, ja tror jag iaf att det var!?
Heja Sverige friskt humör...
Ett hundliv... dag 12
Livet känns skit, ja inte ens ni mina fyrbenta vänner stöttar mig verkar det som!?
Jag hade sett fram emot att åtminstone ni skulle få tassarna loss och besvara mina skall...
Tucker är den enda som skäller tillbaka, ja och hans matte förstås, även om jag inte alltid förstår mig på henne?
Men nu är det så att Tucker verkar ju må bra och tyckta om henne, så jag antar att hon är okay...
Jag har hunnit skriva av mig i snart två veckor och min tanke var att jag skulle skriva varje dag under hela detta år, något som kanske blir mig en för mäktig uppgift? Med dagar som dessa, tråkiga och innehållslösa, för hur många gånger ska jag skriva att jag hämtar husses skor osv. utan att det blir långtråkigt?
Nä, nu har jag bestämt mig, ja i alla fall att jag ska, frågan är bara vart jag ska?
Om jag bestämmer mig för att söka upp mormor så har jag nästan full koll på hur jag tar mig dit och så lång tid skulle det ju inte ta, nej för husse brukar det bara ta några timmar, tror jag!?
Till farmor är jag ganska säker på att det är längre, kanske flera hundra meter längre...
Det tar säkert 10 minuter att ta sig till henne!?
Frågan är vad jag ska ha med mig och vart jag ska ha grejerna? Mattes iPhone kan jag gömma undan nån morgon, hon lär inte missa den de första dagarna, men mat... Frågan är om jag kan ta med mig så pass mycket mat att jag klarar mig ända fram, ja om det alls behövs!? Hmmm, det får bli mattes iPhone och inget mer, då båda tanterna alltid brukar ha godsaker hemma!! Frågan är om jag bara ska sticka eller lämna nån form av meddelande till familjen? Jag vet, jag skriver nått på husses blogg, den läser han ju typ tusen- miljoner gånger om dagen och hoppas att nån annan än Tuckers "tant" Mumin ska kommentera...
Vi ses!
Voff på er
Daglig basis...
Tänkte skriva lite, ni vet på daglig basis... Jag tänker försöka skriva nått varje dag och det är bara så jag gör, fast det kändes lite lättare innan Smillans dagbok-skrivande började...
Jag ska verkligen försöka skriva nått även utr hennes synvinkel och även det var dag!? Jag hoppas kunna låta henne hitta på lite roligare saker också, så bli inte oroliga OM hon skulle hitta på nått riktigt ovanligt, ja som att rymma eller så...
I dag har vi varit på Malmö muséer och fått en guidad tur, väldigt intressant och hon (guiden) var inte riktigt van vid så "gamla" besökare, fast var imponerad av deras engagemang, kul! Det handlade om att vara "åskådare", dvs. se saker ske mitt framför ögonen och INTE göra något för att förhindra detta, ja bland annat.
Vi har idag fått vår första manliga deltagare, jippie!! Jag tror han tog det hela med ro, fast man vet aldrig!? Att komma in i ett rum med 10-12 tjejer kanske inte är det allra lättaste när man är runt 20 år!? Ammar verkade iaf ko-lugn... Förutom honom har vi fått en ny tjej som verkar vara hur bra som helst och fortsätter det så, kommer hon att bli klar med sina studier på nolltid!?
På himmafronten är det en av de stora aktivitetsdagarna, dvs. Lovisa har sin gymnastik, Jakob har denna kvällen inte handboll, utan konfirmationsträff, något som han mer eller mindre förbannade just denna dag! Saken är den att han då missar handbollsträningen och dit ska jag och dessutom är huvudtränaren och jag får hela ansvaret för träningsupplägget, JIPPIE!! och det var därför Jakob var extra sugen på handboll idag, snällt av honom!! Lotta och Saga får passa huset idag. Saga har ridningen och ssen vet jag inte hur det blir med handbollen för henne, men jag sa till henne igår att jag faktiskt hinner, om än knappt, vara med och träna med hennes grupp på måndagarna innan det är killarnas träning och att hon får några dagar att fundera på hur hon vill ha det?
Näpp, nu ska jag avsluta för dagen, ja både här och med jobbet, har lite planering av träning att ta tag i, ja eller få ner på pränt, det finns redan i huvudet, kul som...
Ha en skön kväll och ja visst ja, åter ett försenat grattis till storebror Jan!!
Kram på er!
Ett hundliv... dag 11
Inte roligt längre, nu é det inte en käft hemma och riktigt tråkigt, ja inte ens husses sko är rolig att leka med...
Om det nu är som det var innan, ja innan alla helt plötsligt alltid var hemma, kommer min älskling Lovisa att komma hem först och då kommer svansen att gå så snabbt att hela bakvagnen rör sig!!
Av henne får man en riktigt skön promenad! Är det däremot Jakob som kommer först, blir det en "löprunda", fan jag hinner knappt stanna och pinka ju...
Sen kommer husse hem och då har jag hunnit busa av mig lite med barnen och vilat lite, så då är det roligt och skönt att komma ut igen!
I dag har det varit så långtråkigt att jag t.o.m hämtade upp en gammal boll som Jakob hade nere i källaren, fast det är inte roligt att spela själv...
Måste erkänna att jag inte varken kan klockan, eller har koll på tider särskillt bra och kan således inte säga hur länge jag måste vara ensam, men det känns som, ja som flera dagar ibland, eller om det är några minuter!?
Nää, nu måste jag sluta, nån kommer genom porten och in på tomten, JIPPIE!!!!
Voff voff voff!!!
Grattis...
En kortis bara!
Jag skulle vilja, ja medans jag kommer ihåg det, gratulera El Divas kära mor som fyller år just denna dagen, GRATTIS MIA!!
Hoppas du får en kanondag och att kvällen blir nått utöver det vanliga!?
Sen börjar "nedräkningen" även för dig, till vad har jag glömt, ja eller förträngt...
Nu é det jobbigt att lämna Smillan alldeles ensam, men både hon och jag lär väl komma över det också!?
Undrar vad hon tänker sig att hitta på i dag, ja medan vi är utflugna ur boet och jag bara hoppas att hon inte hittar på jäkelskap eller rent av rymmer...
Förövrigt måste jag säga att det gick smidigare än vad jag överhuvudtaget ens kunnat drömma om, ja att få alla i familjen att vakna, komma uppoch iväg till respektive skolor!
Nä, nu jobb!
Ojojojoj...
Kom precis hem och inser att jag mest troligt kommer att få en och annan kommentar typ,
Hur fan mycket tror du vi pallar läsa!?
Jag somnade efter två rader...
Eller, jag har läst allt, jo faktiskt och hade skrivit ett långt svar och så fucka sig datorn och allt ba försvann...
Hur som helst, de allra flesta av er har redan givits möjligheten att både läsa, fundera och besvara delar av det inlägget där min text fanns med, ja iaf det mesta av denna text fanns då skriven...
Betänk...
Tänk er att ni fick dra tillbaka tiden för en stund
och ni fick välja precis när och vart ni ville befinna er?
Ni skulle dessutom ges möjligheten till en ny grund
hur skulle ni då tänka och vad skulle ni önska mer?
Om ni förändrade något i era nuvarande liv
skulle allt förändras, fast ni vet bara inte hur
kanske hade det i er blivit lite mer driv?
eller så pass mycket att ni satt fast i en bur
Det är ibland så lätt att önska sig nått annat
även då man inte vet hur det skulle kunna se ut
och man tror hårt på att, om jag bara stannat
hade allt varit bättre och jag fick min prinsessa till slut
men tyvärr slutar det allt för sällan på detta sätt
utan det gäller att gilla läget och ta det så nätt
och leva i nuet, med de förutsättningar man har
annars kan man snart stå där med rumpan bar
fly inte undan dina misstag då det alltid kan göras nya
nej, lär dig istället att inte trampa i samma "spya"
Var alltid ärlig och stå för dina beslut
ska du se att allt blir bra till slut...
Ha en skön tisdagskväll!!
Ett hundliv... dag 10...
Idag är det en riktigt lusig dag och jag har nog börjat förstå att saker och ting åter förändrats och INTE till det bättre direkt... Jakob är visserligen hemma, men han sitter och jobbar med nått hemarbete och när han väl reser sig så är det bara för att landa framför TV-n och hans X-box, sååååå himla tråkigt!!!
Han har varit ute och gått två okay rundor med mig, men sen har han inte tid att busa alls och när husse kommer hem ska jag ignorera honom totalt, inte den minsta svansviftningen, ingenting!!
Jag har dessutom varit nere i källaren och tagit hans joggingsko och tänkte kanske bita sönder den lite, men den luktade fööör illa, vad är det han gör med sina skor!!?
Kanske ska prova en mattes dojjor istället?
Nu har Saga kommit hem och vi har busat runt en stund och jag är på lite bättre humör, fast husse ska bli ignorerad ändå, ja matte oxå för den delen!!
Just nu satte sig Saga framför TV-n i vardagsrummet, kanoon, då ska jag dit och mysa lite!!
Nu komer det nån i porten!! Nu kommer Lovisa!! Henne kan jag kanske lura ut på en liten prommis!?
Fasiken oxå, hon frågade Jakob om jag varit ute nyligen och det sa han att jag varit, oschysst alltså!!
Jag ska bita sönder Jakobs X-boxsladd i natt!!?
Ja ja, jag får väl lägga mig tillrätta och vakta lite till då...
Zzzzzzzzzzz, zzzzzzzzz morrrrzzzzzz grrrzzzzz
Ny dag, ny termin, nytt år!!
Betänk en stund på att det faktiskt är ett helt nytt år som vi precis klivit in i och fundera sen vidare på hur du vill att detta år ska vara och vad det, förhoppningsvis, bör innehålla!?
Själv ser jag fram emot mängder med skeenden och saker!!
Detta år kommer att gå till världshistorien som...
Ja, varför tror du att just detta år kommer att gå till historien i ditt liv och p.g.a av vilka händelser?
själv ser jag fram emot Jakobs konfirmation, alla födelsedagar, t.ex nollar jag själv i slutet av året!
Närmaste hållpunkten är Sagas födelsedag, tänk att hon fyller nio år om en dryg vecka!?
Lovisa fyller tolv i mars och Jakob femton i juli, häftigt fort åren rusar fram eller hur?
Sen är ju det endast i vår lilla slutna värld, för tänk att jag genom Facebook fått kontakt med en del gamla vänskaper och där får man höra om att dom har "barn" som är så där mellan 15-20 år!!!?? Då börjar man inse att livet passerat i revy och det mitt framför en och att man fanimej missat halva föreställningen!!!??
Ja ja, nu är det så att jag inte bott på Ön sen februari 1994 och även om allt känns igen och sig likt, lär det ha hänt ett och annat även där, ja på Lidingö alltså, fast kanske inte sååå mycket...
Här nere på kontinenten händer det å andra sidan lite väl mycket och då snackar jag inte bara om den "vanliga" utvecklingen utan allt skräp som daglig dags sker och bl. adet som jag har för avsikt att avhandla i min text som jag en gång började att skriva på och som jag, efter några väl valda rader, skrivna altså, av moster Mumin har insett att jag ska ge det ett försök under våren och hoppas att inspirationen ska infinna sig!?
Jag vet inte om ni kommer ihåg det jag "publicerat" tidigare och att jag, om jag inte minns helt fel, bad er om lite feedback, eller gjorde jag inte det!?
Hur som helst, nedan har jag "klistrat" in det jag tidigare "publicerat", fast det är dock långt ifrån allt jag skrivit...
Ha en härlig fortsättning av dagen!!
Grovarbetarna...
Det var upprop och nykomlingarna satt som små oroshärdar som försökte att blixtra ut i en kroppslig liknelse av han Arnold Schwarzenegger, då deras namn ropades upp av rektorn på skolan. De blev ju inte direkt hjälpta av att rektorn var urkass på att uttala namn, annat än Svensson och Nilsson och således utbrast andra elever i kvävda skratt och flin, kompisar emellan, även om dessa pojkar alldeles snart skulle behöva uppleva exakt samma sak. När alla, eller rättare sagt nästan alla blivit uppropade, satt de som antingen kommit fel eller fått intagningsbeskedet dagarna innan och då hade skolan inte fått den informationen kvar i bänkarna och var nu nästan outhärdligt stressade över situationen. Sami var en av dem och han kände hur hans adrenalin höll på att börja koka och han visste inte vart han skulle ta vägen om hans namn inte snart ropades upp av den korkade djävla gubben som stod där framme och trodde att han var nån fucking Gud eller nått. Studie och yrkesvägledaren (SYV-AREN) kallade resterande elever till sig och började att systematiskt gå igenom varje elev och femton minuter senare var hon klar och tog med sig de fem pojkarna genom den trånga gången bort mot trappuppgången. Tio minuter efter det var det dags för Sami att för första gången träffa sina nya klasskamrater och klassens mentor Rolf. Sami kände blickarna från samtliga elever, även från de han kände och med bestämda steg och spända muskler gick han igenom hela skaran elever, fram till Stoffe och Mohammed och räckte fram handen och hälsade som de brukade göra, dvs. med handskak, bröstkram och fingerdragning. Nu kände Sami sig lugn och vände sig om och ställde sig för att spana in hans nya klasskamrater. Han blev stående i säkert tjugo sekunder innan Rolf harklade sig och tog till orda igen. -Du Sammy, du får sätta dig bakom Kjell och Ramonzan, där finns det en plats ledig. Sami tittade på honom, samtidigt som både Schellim och Ramon yttrade sig i munnen på varandra att de faktiskt hette Schellim och Ramon och inget annat. Efter en lagom lång stund valde Sami att lunka bort till den stol han blivit förevisad till, men tänkte att han skulle ta det ett steg till, mest för att visa klassen att man inte säger åt Sami, vad Sami ska göra, det gör ingen, i synnerhet inte nån gammal svenne-gubbe som tror att han é nått.
I klassrummet intill välkomnade läraren Jörgen sina tvåor välkomna tillbaka efter sommarlovet och det med handskak, bröstkram och fingerdragning.
Hur har ni haft det i sommar, har du hållt dig ifrån brudarna Mahmoud eller har dom lyckats hålla dig på avstånd? Mahmoud kastade suddgummit som låg på skolbänken framför honom mot Jörgen, men missade med ett par millimeter. Jörgen tog snabbt upp tennisbollen som alltid låg på katedern och drog den hårt, rakt i bröstkorgen på Mahmoud som kvidande ramlade ihop på golvet, allt under skrik och jubel från övriga klasskamrater! – Fan va taskigt, det gjorde ju skit ont kved Mahmoud efter att åter ha tagit sig upp på stolen.
- Jag har ju sagt åt dig att ge fan i att kasta suddgummi och det gäller även i år Mahmoud, sa Jörgen med ett småflin på läpparna.
- Hörni, sa slutligen Jörgen, vi har som vanligt en hel del att göra och kort tid att göra det på, men det fixar ni lätt, men vi måste komma igång tidigare med all planering för allt vi ska hinna med i år, okej?
- Är allt som det ska, inga problem som har uppstått på det ena eller det andra sättet, frågade sedan Jörgen?
De sex eleverna svarade alla att ingenting hade förändrat sig för dom och frågade i sin tur Jörgen om han hade något nytt att presentera.
Jörgen berättade, i korthet, hur han hade tänkt sig och planerat läsåret och att det kanske var dags att ta in några nya ”grovarbetare” och lyfta upp de som på något sätt gjort sig förtjänta av en befordran? Han berättade dessutom att både vinsten men också risken skulle bli större, dels för att de skulle ta in nya medlemmar, men också för att uppdragen, delvis, hade en annan karaktär och ibland kunde bli något svårare än läsåret innan. Jörgen poängterade att det, som sagt, skulle ge en betydligt bättre vinst om allt fungerade så som det var tänkt. Han vidareutvecklade sina tankar och idéer så långt som han kunde utan att låta eleverna få veta för mycket och avslutade med att om ingen hade några andra tankar kunde dom väl försöka komma igång?
Alla var eniga i frågan och tog genast fram kollegieblocken ur sina ryggsäckar, ryggsäckar med skolans logotyp, samt Sveriges Byggindustriers ”Bli byggare” tryck.
Jörgen började anteckna olika förkortningar, koder och adresser på whiteboardtavlan var på alla dök ner i sina block och skrev snabbt av det som Jörgen skrivit.
Efter en kvart pausade Jörgen och vände sig om för att se hur det gick för killarna och utan att ens titta åt den enda tjejen i klassen, Paula, han visste att hon bara var steget efter honom själv, som vanligt.
Edin var som vanligt sist klar och gnällde över all text han var tvungen att skriva.
- Fan, kan du inte kopiera till oss eller lägga det på ett usb-minne, jag blir ju trött som fan att behöva skriva så mycket och min kropp é inte gjord för det.
- Du är en riktig ärthjärna Edin, vad har vi sagt om det där!? Jörgen var nu ganska upprörd och fortsatte på det spåret.
- Om någon ens smygfiser om detta, är allt vi jobbat för kört och då hamnar vi i skiten allihopa, det har vi ju pratat om och jag gillar inte att behöva upprepa det igen, är det klart!?
Alla i klassen svarade ja och Edin skämdes lite för att ens ha tagit upp frågan, han hade bara inte rört en penna sedan skolan slutat och var riktigt trött i handen.
Skolan var igång efter sommarlovet och allt var precis som vanligt, eller var det?
Grovarbetarna, de oändligt många lärare som lägger ner sin själ i att utbilda och utveckla elever, elever som inte alltid vill in i den så kallade mittenfåran och har hur som helst inga tankar på att sälla sig till de vanliga ”svennarna”.
Det läggs ned hur mycket tid som helst på att få skolor, klasser och elever att fungera och utvecklas, både socialt och enskilt. I många fall drar alla parter, dvs. skolan, lärare, elever och föräldrar åt samma håll, men långt ifrån alla har viljan, orken eller kunskapen att ta tag i de många ”problemelever” som finns på alla skolor och få dem på rätt spår.
Grovarbetarna finns även på elevsidan och dom vanligaste grovarbetarna är medelklassbarn/ungdomar som vanligtvis sällar sig till skaran ”duktiga” elever och ibland tillåts vara bäst i något och får glänsa en stund, men är ändå klassens ”grovarbetare” när dagen är till enda.
Det finns otroligt många ungdomar som är duktiga och vill inte annat än att göra bra ifrån sig, men det lurar mängder med faror överallt och det kan vara allt ifrån lärare som inte har orken kvar eller av annan, kanske pedagogisk orsak, inte fungerar med alla elever, till andra elever som antingen trycker ned eller drar med den något svagare eleven till saker dom inte borde syssla med.
Detta är sanningen och vardagen för många som vistas i skolans värld och det gäller att äta eller att ätas…
Kap 1
Tomas kom som in i klassrummet i sista sekunden och skyllde på att bussen var försenad och att den dumma djävla busschauffören försökte vägra att släppa på honom och kallade honom för en dum djävla blatte som borde utvisas!
Sami blev med ens alldeles svart i ögonen och var på väg att gå in i strid där och nu, men hindrades av hans värkande och bandagerade högerhand och han beslutade att avvakta. Mohammed och Mehdi, däremot, var inte sena att genast gå till verbal attack och började gorma om att de dumma djävla svenne-busschaufförerna inte hade en siffra rätt och hade det inte varit för blattarna hade ingen kommit till någon skola och att dom skulle knulla hans mamma senare och så vidare, ända tills Rolf busvisslade och skrek att nu får det vara nog och att alla skulle sitta ner och hålla käften!! Detta gjorde susen och lugnet la sig över klass IV-BIP1A för stunden.
Rolf började dela ut de rutiga provskrivningspappren som eleverna skulle använda som kladdpapper till de räkneexempel som skulle räknas ut under den kommande timmen. Alla elever suckade och gnällde över att de skulle behöva skriva prov redan första veckan i skolan och att de inte hade fått någon chans att läsa på.
Rolf berättade att det inte var ett regelrätt prov, utan bara en test för att sedan kunna bedöma vart och hur långt varje enskild elev befann sig i matten för att sedan kunna skriva en planering för varje elev. Han fortsatte att berätta om kursplanen och de mål som krävdes för att uppnå G i matte och att en del elever hade ont om tid att klara sig och troligtvis skulle vara tvungna att jobba riktigt hårt för att klara det, om det ens skulle räcka i slutändan?
Han fortsatte med att dela ut själva provskrivningspappret och när han kom fram till Sami´s bänk stannade han till och pekade mot hans hand och frågade, vad han hade gjort? Sami svarade att han ramlat i trappan där hemma och att han hade ont som fan och kunde ju inte skriva testen då handen var i paket. Rolf tog snabbt tag i hans hand och började trycka och känna på den, varpå Sami riktade en rak vänster mot lärarens käkben! Rolf föll handlöst, helt oförberedd på det som hände och landade hårt på det kalla betonggolvet.
Sami greps nästan av panik och visste inte vad han skulle göra, faaan!! Det skulle ju bli bra och han hade lovat både sig själv och Klara på Soc. att han inte skulle hålla på med en massa skit och bara flyta med…
Hur som helst kom han till sans och var snabbt på fötterna och böjde sig ner över Rolf, Rolf som i sin tur började vakna till liv och ryckte till då Samis ansikte kom nära, mycket nära hans. Sami ryggade tillbaka en aning, men tog snabbt till orda.
- Jag é jävligt ledsen, men det var av ren reflex jag slog dig, det gjorde så djävla ont!
Han fortsatte och med låg röst berättade han att han hamnat i bråk i går kväll och hade fått stryk av ett helt gäng killar från Limhamn, minst tio stycken! Allt han hade gjort var att vara på fel plats, vid fel tillfälle. Han skulle hem till en tjej som han hade träffat några veckor tidigare och som bodde i Limhamn, vid torget.
Rolf hejdade nu Sami och sa att han var okay och att han bara skulle få ut de andra eleverna, så skulle de båda sedan prata vidare om alltihopa.
Övriga elever stod eller satt och bara stirrade, skrattade eller tjoade då Rolf föll, vilket var långt ifrån ovanligt på denna skola, då den var känd för att vara en riktigt tuff gymnasieskola, troligtvis den tuffaste.
Efter att Rolf fått iväg de något ovilliga eleverna, satte de sig i klassrummet och började prata om hur Sami egentligen hade det och om gårdagens händelse. Sami hade först, åter bett Rolf om ursäkt och berättat att han hade lovat morsan och Soc-tanten att han verkligen skulle ge skolan en chans, kanske hans sista?
De satt och pratade i en halvtimme och sedan gick Rolf och ringde till rektorn för att berätta om morgonens händelse och att allt var uträtt mellan honom och eleven, samt att det var han som hade tagit tag i eleven först och att han tog på sig eventuell anmälan från elevens föräldrar, även om han visste att det aldrig skulle ske.
Rektorn tog hela samtalet med ro och kunde bara konstatera att det borde skrivas en incidentrapport på det, men att han inte tänkte insistera på att så gjordes.
Fallet var således avklarat och ”Grovarbetarna” hade, med största sannolikhet fått en ny medlem, fast det visste varken Rolf eller Sami om i detta läget.
På eftermiddagen samma dag kom det ett SMS från ett dolt nummer till Edin som han läste och sedan raderade, därefter skickade han själv ett SMS till sin lärare och mentor Jörgen där han berättade att han skulle till tandläkaren påföljande morgon och om det var okay, skulle komma till morgondagens andra lektion?
Efter c:a fem minuter kom svaret att det var helt okay att göra det och att han skulle ta det lugnt och inte stressa tillbaka.
Allt detta var väl genomtänkt och hade fungerat alldeles lysande under det gångna läsåret, så när som vid ett tillfälle då Mehdi hade missat en kod och således fått Mahmoud att missa sin kodangivning till Edin som nästan skickat iväg ett för gruppen illavarslande sms med koden, Klart väder natten till… Det som fick honom att inte skicka iväg messet var att datumet var ändrat från den 22/9 till den 22/8 och således hann han tänka att det var fan tidigt vi skulle göra första arbetet!? Mehdi hade fått göra skitjobb en hel månad efter den missen och han gnällde inte heller, utan tog det som en man! Han visste att det hade kunnat kosta gruppen duktigt mycket, ja till och med fängelse eller ungdomsvårdsanstalt och lovade sig själv att alltid trippelkolla allt som skulle komma från hans håll!!
Nu var det ett nytt läsår och nya förutsättningar, de var ju bättre rustade detta år och hade faktiskt gått från klarhet till klarhet och stålarna hade inte låtit vänta på sig, nej de började trilla in och det var bekräftelse nog för var och en i gruppen och även om de lovat och svurit på att de endast fick bruka en liten del av pengarna åt gången, samt att inga skryt-prylar fick inhandlas utan Jörgens vetskap och inblandning.
De hade en del goda kontakter på Jägers, där man för en lagom nätt summa pengar kunde köpa sig en vinstbong! Klassen hade ett spelbolag där Edin var den som var drivande, dvs. utåt sett!! Det var allmänt känt på skolan att det så kallade spelbolaget vann en hel del pengar och det var till och med lärare som frågade om de fick vara med i bolaget, något som Jörgen klart tagit avstånd från och aldrig skulle göra, nej han spelade själv både på Lotto och på trav och vann såklart en massa pengar han också!! På så sätt kunde pengar tvättas rena och allt var frid och fröjd, åtminstone på ytan, men skulle det fortsätta så eller skulle någon i gruppen glömma bort sig och försäga sig inför andra, det var den ständiga frågan Jörgen hade att tampas med.
Kapitel 2
Jörgen Backman var en urstockholmare i grunden, men som så många andra killar, träffat den stora kärleken och flytt storstaden för Malmö i mitten av 90-talet.
Det var en av de saker som ofta användes då han fick höra glåpord och andra nedlåtande saker om de så kallade 08-orna, dvs. att han kommit till deras lilla lilla by för att sprida kunskaper om stockholmarnas suveränitet och andra nedsättande kommentarer om skåningarna och deras sävlighet.
Ända sedan han var liten har fördomar mot något eller någon ständigt följt honom och det var troligtvis endast tack vare att han alltid varit duktig i idrott och varit schysst mot de flesta i hans närhet som han klarat sig från att själv bli ett offer.
Jörgen växte upp på Lidingö och där i ett centralt beläget hyreshus. Området runt bostaden fanns en massa fina och stora villor med människor som till stor del tillhör de lite ”finare folket”, åtminstone om man får tro dem själva. Hur som helst, en del av barnen till dessa människor gick i samma klass som Jörgen och kom ständigt med nya märkeskläder eller annat som påvisade att de inte var som alla andra. Efter loven kom de flesta med berättelser om familjernas resor till olika spännande platser världen över, allt medan Jörgen själv varit med sin ensamstående mamma hos mormor i Finland. Det var inte det att han inte hade det bra hos sin mormor på den finska landsbygden, tvärt om, det var underbara somrar som erbjöds, med bad i en härlig sjö, roddturer, klättring i ruinen bakom huset eller favoritsysslan, ormjakt.
Jörgen och hans bröder Jan och Ulf, brukade varje dag klättra upp i ruinen med sina ormfångarklykor och håvar, allt för att våga fånga in de skrämmande reptilerna. Det hade alltid varit Janne som var den som vågade mest och så var det bara, förutom en sommar då Jörgen var fast besluten att tuffa till sig lite och vara den som först fångade en huggorm den sommaren. Detta resulterade i ett ormbett på foten och förbud mot all ormjakt för den sommaren, något som Jörgen fick höra av sina bröder hela sommaren. Den sommaren, 1968, var den sista sommaren innan Jörgen skulle börja i skolan och han var sex år. Några år efter denna sommaren slutade storebröderna att följa med till Finland och det blev ännu tråkigare att behöva vara med morsan på den finska landsbygden. Visst fanns det dagar Jörgen mådde som en prins så som då han fick vara ute med ekan och ro och leka att han var någon sjörövare eller något dylikt, eller kvällar då mamman berättade om hur det var när hon växte upp och det finska vinterkriget bröt ut, då satt Jörgen och lyssnade med öron stora som en fullvuxen elefanthanne och sedan var det svårt att somna själv i det lilla tillbyggda huset straxt utanför storstugan där mormodern och mamman bodde.
Den här kvällen tjatade Jörgen till sig en av hans favoritberättelser, den om hur det så kallade finskakriget kom då hans mamma (Maja) inte var äldre än han själv var. Hon hade precis fyllt 8 år och hennes lillasyster, Solveig, var bara 2 år. Storebror, Börje var redan fyllda 12 och riskerade att bli inkallad till militären och således förväntades slåss för ett fritt Finland. Jörgens mormor och morfar, Elin och Jarmo, hade redan förutspått detta och låtit Börje "försvinna" till bekantas bekanta i norra Finland och där långt ute på landsbygden, där han kunde gömma sig undan de finska myndigheterna.
Solveig gick efter och drog familjens hund, en Granddanois vid namn Cissi, i svansen, något som den gamla tiken till en början tycktes strunta i, allt medan hennes föräldrar satt vid köksbordet och pratade. De hade samma dag fått besked om att Solveig var en av dem som erbjudits möjligheten att få komma till Sverige som ett sk. krigsbarn och med tanke på att hon var så liten skulle få flyga dit. Resan var inte riskfri, även om det var Röda Korset-flygplan och således satt det äkta paret och diskuterade fram och tillbaka hur de skulle göra?
En duns fick mamma Elin kvickt på fötter och fram till Solveig, som hade stupat tvärt efter det att Cissi helt sonika tröttnat på Solveigs lek och inte längre ville bli dragen i svansen och vänt om och gett Solveig en tryckare i sidan som fick henne på fall. Hon skällde ut Cissi medan hon lyfte upp Solveig i famnen, där var barnen alltid välkomna och just nu när de eventuellt skulle behöva skicka iväg ännu ett barn, var värmen och närheten till sina barn ömsesidiga. Hon tryckte Solveig tätt intill sig och önskade att det intre skulle finnas några krig och att allt skulle bli som innan, dvs. innan oroligheterna började. Maja hade hört smällen och skriket från Solveig och kom rusande från det andra rummet alldeles skräckslagen. Hon lugnade sig snabbt och erbjöd sig att ta med Solveig in i familjens sovrum, något hennes mamma uppskattade särskillt mycket just denna kväll.
Elin var mycket tveksam till till att skicka iväg sitt så unga barn och satt gråtandes med händerna för ansiktet. Något av barnen kunde ju komma ut från sovrummet och hon ville inte att, Maja i synnerhet, skulle uppfatta hennes oro. Maja hade redan fattat att hennes mamma var orolig över något, men visste bara inte varför, men hon förstod att hennes föräldrar pratade om något mycket viktigt och det var därför hon tagit med sig sin syster och gått in i familjens andra rum.
Tre dagar senare stod de utanför familjens hus och pappa Jarmo skulle följa Solveig till flygplatsen för vidare transport till Sverige, vart hade de ingen aning om! Mamma Eivor och storasyster Maja stod länge kvar på trappan och vinkade till Solveig och pappa Jarmo, ovetandes om och när de skulle få träffa henne igen?
Det var en rödgråten Jarmo som flera timmar senare kom hem och den kvällen kändes som om den aldrig skulle ta slut, att behöva överge sina barn var något paret aldrig tänkt göra och nu när det var ett faktum kändes det helt tomt. Maja hade gått och lagt sig för länge sedan och sov, även om sömnen var väldigt orolig och att hon hade vaknat två gånger ur sömnen alldeles svettig och ropat efter sin mamma.
En timme senare väcktes familjen av flyglarmet och de kunde snart höra hur oroliga människor rörde sig utanför, i riktning mot det närbelägna skyddsrummet. Elin fick upp Maja och på henne kläder, allt i en ryslig hast. De var oroliga för vad som skulle hända och om larmet var på riktigt eller ej? Svaret kom snabbare än hon hade önskat och en minut senare hördes hur mängder av flygplan närmade sig den finska huvudstaden. Familjen kom snabbt ut ur huset och springandes till skyddsrummet fick Maja syn på alla planen som kom emot dem, även om de fortfarande var på ganska långt avstånd. vid ingången till skyddsrummet trängdes vuxna och barn om att komma in så fort som möjligt. Barn och kvinnor separerades från varandra av fullvuxna karlar som fullkommligt tryckte sig förbi kön för att komma in i skydd från flygplanen och utan den minsta tanken på att barn klämdes och andra vuxna blev trampade på, allt för att rädda sitt eget skinn.
Mer behöver ni inte, får inte läsa, då kommer ni ju aldrig köpa en ev. färdig bok...
Fast, om ni hjälper till att få fason på texten, kan ni ju bli omnämnda i "eftertexterna" på filmen...
När katten är borta...
Ja så har det då äntlingen börjat igen, ja ekorrhjulet alltså...
Eller, rättare sagt så börjar det i morgon då eleverna/deltagarna kommer och det ska bli jätte roligt!
Så var det då det där med det gamla ordspråket "När katten är borta, dansar råttorna på bordet", ja ni vet och så är det på min blogg ibland, dvs. det finns dom som ungefär vet när och när jag inte sitter framför datorn och vips passar dom på att skriva saker som är något tvivelaktiga, ja enligt mitt sätt att se det iaf...
Petimetern t.ex!! Va då "en lydig man är en glad man", hur att tolka denna kommentar!? Ja eller alla harranger som Mumin kläckt ur sig under de 1-2 åren som jag skrivit denna blogg och allt som oftast då jag inte varit närvarande! Det beror ju förvisso delvis på att hon bor i Marble head, utanför Boston och således är vaken under delvis andra timmar på dygnet, men jag vet att hon även skriver saker mest för att jäklas...
Ta hennes kommentarer idag t.ex, ja det om att jag ska skriva min text/novell/bok NU och inte vänta tills min pension! Har hon inte fattat hur pass uppbokade vi är redan!!?? Hon kanske tror att jag skojar när jag berättar om, ja eller påvisar schema för hur vi får saker och ting att bara för att få ihop dagarna och kvällarna...
Oppps, nu lät det väldigt likt gnäll, sorry, det var inte alls meningen!!
Jag vet faktiskt att hon tänker rätt och defacto att hon anser att det är värt att en dag kanske t.o.m läsa ski... det skrivna gör mig alldeles varm inombords, ja hon é ju inte ens min mamma... I detta "uttal" tänker jag mig hur en mor, väldans trosskyldigt t.ex läser eller tittar i/på barnets alster och tänker kanske en sak, MEN uttrycker nått helt annat... Näpp, nog med rappakalja!!
Dagen har gått i mötenas tecken och bl.a ska en del projekt sjösättas internationellt och det kan ju vara spännande!? Vi har några deltagare som ska ges möjligheten till praktikutbyte i Budapest, några kommer att få resa till Scottlands huvudstad och kanske blir det en tripp till Finland? Dessutom är det ett sk. Youth Summit i juni och det är åter Budapest som står som värd, det är m.a.o en del att gräva ner sig i under våren!!
Nu ska jag umgås lite med familjen och sedan ut en sista runda med Smillan, bara för att sedan kasta sig i bingen!
Tror att det blir en rätt så seg vecka...
God nattzzzzzzzz!
Ett hundliv... dag 9
Voffgrrrrmorrrr!
Ja, som jag trodde och skrev om igår, tror ni att jag hade rätt eller rätt!?
Efter en något konstig morgon, ja husse körde iväg matte, ja jag var också med, sedan hem igem och vår morgonprommis, en lång rackare!
Väl hemma, var gubben och Jossan kvar, ja en liten stund iaf... Sen försvann husse med dom båda, kanske blev han kidnappad, vad vet jag!!?? Kvar var "endast" barnen... Det är visserligen skönt att dom är hemma, MEN att husse och matte sviker, det är riktigt illa, ja Om nu husse inte blivit bortförd?
Annars har det varit en rätt schysst dag, Jakob har varit ute två gånger med mig och sedan har han och jag spelat X-box, ja jag har kanske mer titta, ja och absolut INTE sovit nått, inte en blund...
Tjejerna stack iväg vid lunchtid och brevbäraren avr sen idag!!
sen kan jag meddela att han, ni vet killen som jag skrivit om, gick förbi med sin matte och tror ni at jag blev besviken då!!?? Han kanske har ett fint inre, men det yttre... Kalla mig gärna för fåfängd, men man kan inte va tillsammans med nån som ser ut som värsta sjuvägskorsningen heller!!
Det har faktiskt varit mycket liv och rörelse utanför vårt hus, ja både hundar, katter och en massa fåglar, rätt skoj faktiskt, ja att vara lite själv hemma och få tid över till annat...
Nä, nu ska jag "vakta" lite, i saccon tror jag...
Söndag, en ödesdag...
Så kom den då till slut, trots att jag försökt kämpa emot, ja fast bara lite!!
I morgon börjar vi lärare och på tisdag kommer deltagarna och det ska faktiskt bli både kul och skönt att komma igång igen, jo jag lovar!!
Dagen har varit en lång och skön vila, med softnig framför TV-n, en del handboll och skidåkning och prommisar med Smillan, god middag och kortspel (plump) på kvällen och det hade varit roligt även om jag inte hade vunnit... fast inte lika roligt!!
Thomas och Jossan (El Diva) är fortfarande kvar och åker tillbaka till Stockholm via Köpenhamn och den Amerikanska ambassaden och ett visum-möte för El Diva.
Det har varit några få, men ack så mysiga dagar med bror T och min kära guddotter, som snart beger sig tillbaka till The Big Apple och hennes framtid!!
Nu ska jag umgås lite med dom lite till innan det är dags för kojen och släcka Luman...
By the way, ni vet säkert att jag inte skrivit så mycket om det där med texten som jag började på för ett bra tag sedan och inte heller skrivit särskilt många rader heller... Nu har tiden funnits, ja åtminstone för lite reflextioner och tankar kring en ev. fortsättning... Vi får se vad det kan bli, ja OM det blir något av det hela? Hur som helst, kändes det som om jag kom bort lite från pudelns kärna då jag slutade på Mölledal, men vet ni vad? Tankar, idéer, människoöden och infallsvinklar finns fortfarande kvar, likt en etsning, fastgjuten i det allra innersta av mitt lagringsutrymme och dessutom har jag hittat nya, ja vinklar och vrår i och på min nya tjänst och skola, det kan faktiskt bli riktigt bra!? Sen gäller det att få ihop allt och det är antagligen LÅNGT ifrån det enklaste!!??
Jag behöver dock tid, en massa tid och helst sammanhängande, något som inte alltid är det lättaste att ordna i denna familjen... Ja ja, man ska ha nått att göra när man gått i pension också...
Nä, god natt på er alla glada laxar, ja ni andra oxå!!
Ett hundliv dag 8...
Jag känner mig splittrad idag, å ena sidan är det alltid skönt att vara ute med husse och/eller matte och å andra sidan, tänk er va skönt inne-katter måste ha det!?
Näääää, tänk att behöva på och göra sina behov i en låda...
Då är det mycket roligare att se husse, ja likt en betjänt, gå och plocka upp efter en, ja nån nytta ska man väl ha av dom!? Fast jag blir lite trött på en del av mina "kompisar", ja dom som INTE lyckats tygla sin husse eller matte och således ligger det ganska mycket skit längs stigar och hundstråken, usch!!
I dag var det banne mig rekord, ja vi sov till halv tio!!!??? Ja jag sov ju inte och som vanligt vaktade jag över residenset...
Sen var det frulle och en prommis med husse och Thomas, nice!! Vi var ute i ungefär en timme och sen var det skönt att sträcka ut i soffan må ni tro, ja att jag inte fick särskillt länge!!
Matte började skramla med halsbandet straxt efter att jag lagt mig till ro!!??
Helt plötsligt skulle hon och jag gå ut, ja och träffa Viggo och hans matte Tina. Nu var det en ännu längre promenad, ja minst en och en halv timme, puuuuh!!
Sen var det åtminstone lite paus i allt elände, ja förutom att Saga försvann iväg, Matilda kom hit, bara för att sedan ta med sig lovisa och försvinna igen... Straxt därefter kom grabbarna Karlssons, ja människograbbarna alltså!!
Sen skulle vi ut och skotta, husse, Thomas och Jossan, Oh man what a day!!!
Nu är det lite tungt och husse har tänt brasan, way to go Husse!!
Nää, lite käk på det här skulle inte vara dumt...
Med min känsliga nos kan jag lukta mig till det mesta och jag känner att nått är på gång, fast jag vet inte riktigt vad, ja ännu alltså, men jag lovar att ta reda på det inom kort, alltså shiiiiii...
Ja just det, husse hälsar fast inte så mycket!
Sen är i alla fall husse väldans nyfiken på vad P, E, S och "pizzabagar´n" såg för film igår, ja eller om det var idag!? Sen sa husse att han glädjs åt att dom på andra sidan "kanale" får snön istället för oss...
Vov!
Ett hundliv... dag7
Ohhh man vilken crazy dag!!!
Vaknade med ett ryck klockan nio, pinknödig som bara den och husse och matte SOV fortfarande!!!??
Jag var tvungen att väcka husse genom att pussa på honom och DET var INTE roligt, men va fan det funkar...
Sen blev det lite ordning, ja med frulle, prommis och sedan lite mys-vila i saccon, ja innan alla straxt efter tog på sig sina ytterkläder och bara lämnade mig!!!??
Ett par dygn senare, ja det kändes som det i alla fall, kom husse hem igen och med honom den där Thomas, han ni vet som jag tycker är lite läskig, fan han é ju en kopia av husse och ändå inte, LÄSKIGT...
Ja, så var Jossan med honom och om henne tycker jag...
Hur som helst, jag insåg att detta kommer att bli en lååååång dag, fråga mig inte varför jag vet, nej bara lite på mig och mina instinkter...
Nyss kom Jakob hem och trot eller ej, moster Lena var med honom... Vad var det jag sa!!!?? Det kommer att bli en sen kväll, ja eller natt, man vet aldrig??
Promenaderna sköts i alla fall och det är det viktigaste och Thomas och jag har funnit varandra, faktiskt en rätt skön gammal gubbe...
Jaha, nu pratar dom om att bädda extra sängar också, alltså shiiiii, det betyder ingen eller väldigt lite sömn för en annan!!! Ni förstår ju att jag måste hålla vakt och det antagligen hela natten, vilken hundliv!!!!!
Nä, nu måste jag passa på att sov... vaka lite vilandes och det framför brasan, tack husse, du vet vilka behov jag har!
God natzzzzzzzzz
Gammal eller ung...
Läste precis syrrans kommentar om att vara "oönskad"...
Jag fick självklart en tanke som jag bara måste skriva om, ja fast jag egentligen inte har tid just nu!!
Ni som är företagsledare, ja ni andra idioter och vanligt folk kan också få komma med synpunkter och tankar, fast bara positiva...
Hon, syster yster alltså, som förövrigt för dagen verkar vara lite dyster...
Ja, iaf skrev hon något om att hon också skulle vilja byta jobb och oavsett hur det blir med mitt ev. nya jobb, har jag ingen direkt längtan om att byta jobb, ja om det inte innebär en rejäl löneförhöjning och faktiskt bara då!!
Hur som helst fortsätter hon ungefär som följer och det är att nog ingen vill anställa en som är lite äldre...
Jag tror inte att alla företagsledare är så enkelriktade att de endast tänker sig anställa unga människor, för betänk att dessa är potentiella föräldrar och allt vad det innefattar...
Vidare så har en "vuxen" människa mängder med påsamlad kunskap och nerfarenhet om allt möjligt, något man inte kan köpa för pengar, eller har jag fel?
Däremot bör väl personen som ska anställas ha vederbörlig utbildning och kanske passar inte en "gammal" person till ett reklamuppdrag där det behövs unga mäniskor, eller liknande jobb...
Jag tror att man med någon form av utbildning, rätt inställning, kanske kan en gnutta tur och/eller tillfällighet och lite jävlar anamma, kan komma hur långt man vill och det oavsett ålder, fan bara man klarar av det tänkta arbete som ev. förestår, finns det väl inga hinder!!?
Nej syrran, klinka inte på dom strängarna, fan slå dig för bröstet (fast inte så hårt) och tro på dig själv och all dina erfarenhet och kunskap som du burit omkring på rätt länge nu, ja och sen är det bara att kasta sig ut...
Det gör ju inget om du tar på dig fallskärmen först...
Vad säger ni, t.ex du Petimetern, skulle du anställa en som hade några år på "nacken"??
Näppeligen har jag tid att sitta här och bara förlusta mig, ska iväg med tjejerna för lite shopping!!
Om det verkar som om jag är lättad, så är det bara förnamnet!!! Jag har både gjort min del, samt Lottas arbetsdel vad hemarbetet beträffar, så jag lär förhoppningsvis ligga hyfsat bar till... NEJ Mumin, jag vill INTE höra något som har med sex att göra, men gärna att jag kanske får ett glas vin eller två...
Tjing!
Städdag...
Äntligen städdag och äntligen ska huset åter bli rent, ja som varje fredag, ja eller lördag?
I morgon kommer bror T och El Diva (Jossan) så då finns inge tid för städning och dessutom så är det min sista "lediga" dag och då kan man ju inte bara sitta och slappa...
Jag och tjjerna körde in Lotta till hennes skola, hjälpte till att lyfta in det vi handlat på IKEA och fick en liten rundvandring på skolan, den nyrenoverade skolan kanske ska tilläggas!!
Fy f-n va fint de fått och med en massa designade möbler dessutom!! Vet inte om man kunnat använda stålarna på ett bättre sätt, men det är väl inte min sak att diskutera och råda över, men...
Nu är vi åter hemma och tjejerna har redan startat upp städningen av deras lekorgier under ledigheten och det känns lite taskigt att de ska behöva riva det som de byggt upp, men å andra sidan har de brett ut sig över stora delar av övervåningen... Här om kvällen trampade jag på nån leksak som var både hård och vass, fasiken va det gjorde ont och inte kunde jag skrika ut, varken i ilska eller av ondo, det var ju mitt i natten!!
Nu ska det sättas gränser igen och de får hållas i sina lekar, så vida de håller sig på sina rum!!!
Efter städningen ska jag ev. ta en löprunda, ja Smillan behöver ju ändå komma ut och gårdagens löprunda gav mersmak, så vi får se...
Du Mumin, i Sverige finns det också regler för hur och vart man får ha sina hundar lösa och framför allt så är det koppeltvång inne i städerna, men va fan har man koll på sin hund, men en del regler är till för att tänjas lite på, eller?
Jag har nästan full kontroll på Smillan, ja likt den kollen jag hade på Simon, och det i dubbelt syfte!!
Dels vill jag inte att hon ska skrämma folk som vi möter, kanske är de rädda för hundar och det även om Smillan inte är särskillt stor och dels vill jag inte att cyklister/joggare mfl, samt andra lösgående hundar ska få förstöra vår promenad och tro mig det har hänt och det allt för många gånger!!!
Vad är det med folk och sina hundar!? Visst, jag har Smillan lös, MEN jag låter INTE henne gå fram till allt och alla, i synnerhet om jag inte frågat om det är okay, för mig är det oerhört viktig, ja för Smillans skull!!
Det kan vara en rädd, ilsken eller sjuk hund och det vill jag ju inte utsätta varken mig eller Smillan för!!
Jag hade aldrig haft varken Smillan eller Simon lös, OM jag inte haft koll på dem och de lystrar på inkallning och sedan går fot och det oavsett hur nära de mötande oss kommer!!
Näpp, nu måste jag sätta igång med städningen, annars tar det hela dagen...
Chip och sju-putt!
Ett hundliv... dag 6
I dag/natt var de verkligen helt galna, eller vad säger ni om att husse och matte vaknade redan klockan 06.00...
Inte nog med det, nej tjejerna kom ner till frukostbordet, även om dom nästan verkade vara lika trötta som mig!
Husse släpade ut mig redan vid sju-tiden, ja som vanligtvis, dvs. dom dagar då alla bara lämnar mig vind för våg.
Och mycket riktigt, efter rundan sattes "väggen" upp, jag känner igen deras strategi, sen drog de iväg, alla fyra...
Heeey vänta, det betyder att de kanske glömde Jakob!?
Ahhhhh, det var skönt att ha lite sällskap!!
Nog var Jakob kvar hemma, sovandes som en djupt sovandes trög Lori...
Det var nice att krypa ner hos honom och bara sträcka ut, sova och det på ryggen, så där skönt tryggt!!
Hann nog knappt somna... Nja kanske hade jag hunnit nicka till en aning, då husse och tjejerna kom tillbaka, typsikt!
Åter kom de där jäkla reflexerna i gungning, ja fast jag försökte ligga kvar och ignorera dom, hade jag ingen styrförmåga över min kropp, fan måste be husse söka för det!!
Ja ja, jag var väl lite glad över att husse kom hem igen, men bara lite...
Nu har jag fått lite frulle och kan åter slå mig ner i vakt-läge och passa på allt som händer i och runt huset, Zzzzz...
NÄ NU, VA HÄNDER!!??
Tror ni inte gubbjäkeln tagit fram och startat den djävulska maskinen igen, den kallas tydligen för en dammsugare, om jag fick bestämma namn på den hade det hellre varit livsförstörare...
Jaha, då drar jag ner till Jakob medan han håller på med den skit-maskinen och det brukar ta ett bra tag innan han slutar...
Ni ska se att denna dag blir en riktig skit-dag, säkert har idioten tänkt att vi ska ut och springa också!?
Vågar nån sätta emot!? Jag sätter alla mina ben, ja dom är nästan oanvända...
Jag hörde förresten husse och matte prata om besökare, skit även det!!! Som om det inte är nog att hålla reda på alla som redan finns i detta hus och alla jäkla snorungar som kommer och går, ja som om dom bodde här, fan dom kommer i drösar ibland, ni fattar inte hur jobbiga dom är!!??
Jag försöker skälla så mycket jag bara kan, ja för att de ska bli rädda och aldrig mer återkomma, men då får jag bara skit av husse, vilken korkskalle han är ibland...
Fast i morse hade vi riktigt roligt, jag fick honom att kasta huuur många snöbollar som helst, ja det är en bra egenskap han har, faktiskt!!
Nä, nu ska jag kila ner till Jakob och gosa lite, vi örs!!
Slutet är nära...
Vet inte vad som händer i denna familj, men roligt är det fan ta inte!!!
Inte nog med att Lotta, med pengar från att hon haft lärarpraktikanter, köpt en Ifån, nej, nu fick hon, i egenskap av biträdande räka, en Experia (Sony Ericsson), är det rättvist så säg!!??
Jag har siktet inställt på en Sony Ericsson X-10 mini, men det vete hundan om det blir nån?
OM, jag säger OM, det skulle vara så att jag, åter, blir erbjuden tjänsten som jag skrivit om och det några gånger nu, så lär en Iphone finnas med i det paketet, mest troligt iaf enligt Mats, ja han som kontaktat mig och är vän till familjen... Dilemmat är således som så att, OM jag köper en ny telefon (på/med abonnemang) har jag således bundit upp mig på två år och måste således fortsätta att betala för telefonen och det oavsett om jag använder den eller ej!
I nuläget vet jag faktiskt inte hur det blir med det jobbet och det tär på mig, då min nuvarande telefon inte är den allra pålitligaste, på senaste tiden, ingen aning om varför? Kanske kan vara för att jag, i mars, haft den i två år... Tror inte dagens materiella prylar håller mer än de behöver...
Ja ja, jag vet att det är I-lands problem, men det skiter jag i!!
Annars har dagen flutit på i relativt lugna drag, ja för att vara familjen Woll alltså...
Ni skulle ha sett Smillan på löprundan idag, gosse va roligt det var att se henne skutta, ja eller studsa över snövallar och skidspår, hur skön som helst!!
Hon har verkligen fått kämpa på rundorna idag, i morse hade hon stora snöklumpar på benen och det såg ganska roligt ut när hon tog sig fram.
Efter rundorna har hon varit stendöd och skulle hon påstå nått annat, är det ren och skär lögn!!
Själv hade jag faktiskt kunnat springa minst dubbla sträckan, ja förvisso sprang vi bara sex kilometer, men det var inte direkt renskrapade stigar och gator vi sprang på...
Det är faktiskt så att suget efter träning i allmänhet har börjat återkomma till mig och det efter en lång tid utan varken ork eller sug...
I morgon ska jag och tjejerna köra Lotta till jobbet och få titta lite på deras nya lokaler som ska tas i bruk på måndag, ja vi ska också hjälpa henne med att bära in lite inköpta varor från IKEA (Lotta och jag var där och shoppade i går. Sen är det veckostädning, hur kul som helst...
På lördag landar bror T och Jossan här för några dagar, kul som bara den!!!
Tänk om man kunde lura brollan på hans X-10 mini, mot massage eller nått!!?? Näääe, skojade bara, jag ska sluta tjata om en ny telefon och om min inte fungerar kan jag ju alltid ta Lottas gamla...
Natti natti!