Ett hundliv... Dag 13
Jag vet inte vad som hände, ja eller när det hände, men helt plötsligt var det som om dörren öppnades, liksom av sig själv och jag var bara tvungen att dra...
När jag stod där utanför dörren kom tvekan, ska jag eller ska jag inte!?
Jag tänkte i ungefär två sekunder och sedan begav jag mig norröver, tjoohoo, farmor här kommer jag!!
Ut till motorvägen var hur lätt som helst att hitta, vara följa spåren till husses golfbana!
Sedan var jag lite osäker på vilken väg jag skulle välja, rakt fram eller till höger, hmmm
Efter en stunds nosade och vittring av igenkännande tecken, begav jag mig till höger och bara efter några hundra meter, visste jag att jag var på rätt spår!! Lukten av Möllan i Burlöv blev allt starkare och jag kände mig med ens alldeles lugn.
Nu skulle det inte dröja länge innan jag var framme hos farmor och ett skrovmål!!
Efter en himla lång tid började jag åter känna mig osäker och denna gången var det inte mitt vägval utan på hur långt det egentligen skulle vara till farmor i Stockholm!?
Jag vet ju att vi brukar sitta en liten stund i bilen, men att det skulle vara så här långt mindes jag inte...
Kan hända att jag nickat till en sekund eller två i mattes knä, men det kan inte ha varit särskillt länge, tror jag...
Okay, nu blev jag lite orolig, för jag kände igen en hel del dofter sedan våra bilfärder och vad jag vill minnas så är det i början av åkturen!? Det skulle i sådant fall betyda att jag har en ganska lång bit kvar...
Ja ja, jag får kämpa på, jag är ju fri att göra precis vad som helst och äta vad som hel... Oj, va hungrig jag börjar bli, undrar vart jag kan få tag på lite mat? Jag får hålla mig en stund, nått fint ställe dyker säkert upp alldeles straxt...
Nu ska jag springa vidare, vi hörs senare!
Detta är livet alltså!! Tjoohoo!!
Hör du, du Smillan.Det är tydligt att du är av det motsatta könet till mig!
Och dom säger att vi 'killar' inte lyssnar till råd. Bah!
Ja ja, du är nog en typisk 'hon'.Ni lyssnar aldrig.
Sade jag inte ,att vintern inte är tidsåret att ha lite äventyr.Alldeles för många saker kan gå fel.Och snö o is är inte det bästa för att övernatta i.Men kom sommaren..oh la la! Då spritter det i hela min kropp.
Oh well, lycka till med ditt äventyr.
Det är bra att du kan hålla kontact i alla fall,
ifall du kommer riktigt i knipa.
Om inte Pippin förstört vår fina karta, kunde jag ha guidat dig...inte för att du lyssnat på mig förstås.Hm.Pippin sitter här o blänger på mig, men 'mjauar hello' till dig i alla fall.Katter!
Actually Pippin is a really cool cat, och min bästa kompis.Vi brottas o jagar varandra nästan alla dagar.Bra för conditionen.
Och så är man ju inte heller helt ensam när matte lämnar en hemma, vilket hon faktiskt gör väldigt sällan.Man är ju jättebra för att åka bil,matte kallar det 'bilvett', och jag vet hur man beter sig i affärer o sånt.Och står ut med att bli klappad av både barn och vuxna gör jag med, så jag får alltid mycket beröm och uppmärksamhet när vi är ute.
Hey, wait...?
Ost,ost..jag luktar ost..Pippin gå o kolla!Oh yeah,här vankas min o Pippins favorit snack....!
I'm flying!
Voff och yyyyyllll!
Trodde att du skojade när du sa att sommaren var bäst och jag tänkte på hur både husse, matte och barnen är lediga och vi alla har det så bra!!!?
Det här är banne mig jobbigare än jag trodde och det blev ju inte bättre av att du och Pippin får er favoritost heller...
Själv har jag råkat ut för allt möjligt idag, ja allt ifrån en ilsken Rottweiler (en knepig bonn-typ) till att hålla på att bli överkörd av en långtradare, höll på att göra i byxorna!!
Det konstigaste var i alla fall när jag fick syn på en konstig bil eller vad det nu var som stod där på en konstig väg, ja det var lampor över allt, fast inte som på vanliga vägar ni vet en bit upp, nej dessa satt fast (tror jag?) i marken på nått sätt!?
Hur som helst, det var en ganska hög bil för man behövde en trappa för att kunna komma upp till dörren, men det var det värt, hur varmt och skönt som helst där inne... Jag somnade faktiskt till en liten stund och sen hände det grejer må ni tro, shit vilken fart det blev på bilen, jag tror att det är en sån där Ferrari som husse säger sig vilja ha!? Hoppas verkligen inte han köper en sån!!
För helt plötsligt kändes det som om bilen lyfte och jag vågade inte kika fram, för det var en massa människor som satt överallt. Jag låg i alla fall där ganska länge och sedan kändes det som om han körde lite långsammare och sen dunsade det till rejält och alla människorna började klapp i sina händer, jag fattade ingenting. Sen reste sig alla upp och det blev ett fasligt liv och rörelse, ja sen gick alla ut ur bilen!! var inte det det konstigaste ni hört om så säg!?
Nu måste jag nog se om jag törs smyga ut ur bilen och kanske hitta nått att äta och kanske ta reda på vart jag är, det kan inte vara långt kvar till farmor!?
voff på er!
