LOGOWOLL

Vov...
Jag känner mig inte lika säker på att det var bra att sticka hemifrån, kanske borde lyssnat på dig Tuck...
Visst kom jag ut från den där stora bilen, ja eller vad det nu var för nått!?
Utanför var det kaos, vilken trafik!! Jag är glad att jag överlevde natten!!
När jag kommit av bilen höll jag på att bli överkörd minst tio gånger på en minut!!!
Jag kom iaf undan och bort ifrån det området, det var ju livsfarligt, bilar och annat for omkring och helt plötsligt upp i luften och det har jag då aldrig sett på såå nära håll!!
Utanför området var det nästan lika mycket trafik, ja om inte mer, fast här höll sig bilarna på marken iaf.
Jag hade ingen aning vart jag hamnat och gick, sprang omkring helt planlöst och försökte vädra något igenkännande, dock utan större framgång, ja förutom vid ett tillfälle, då jag trodde jag visste, men det visade sig vara en Mc Donalds restaurant och det har jag fattat finns lite överallt, så det hjälpte mig föga, fast med min charm fick jag mig ett skrovmål, tack Donald!!
Jag hade nu nyvunna krafter och även något gladare i sinnet!!
Jag stötte på en annan Dvärg Schnauzer som satt utanför en butik och väntade på sin husse eller matte. Hon sa att jag hamnat i nått som heter Bromma. Jag frågade om det var långt till Stockholm och om hon visste vägen dit?
Hon var en skärpt tjej, ja hon är ju en Dvärg Schnauzer, så hon visste en massa saker, så som att Bromma faktiskt tillhörde Stockholm, ja eller om det var tvärtom? På min fråga om vart Lidingö fanns, visste hon dock inte, men hon var säker på att hon hört nått om stället, men inte mer än så...
Hon berättade dock att hennes husse jobbade i Stckholm och brukade åka bussen och visade mig åt vilket håll han brukade ta bussen. Jag tackade för mig och rörde mig åt hållet som Bella (Schnauzern) beskrivit.
Det hade varit lättare att fråga nån människa, ja dvs. om dom hade lärt sig vårt språk, men det är väl för mycket begärt!?
Efter en bra lång promenad, fick jag syn på en annan hund som faktiskt också sprang lös och hans husse var ganska långt bort. Han kunde berätta att jag var på rätt spår och visade t.o.m ett schysst ställe där jag kunde sova, något han gjort både en och flera gånger, ja när han tröttnat på sin husses evig tjat om fot, plats och andra kommandon... Han fick ofta bara vara ute i deras trädgård och kunde med lätthet hoppa över staketet! Han sa dessutom att jan kunde komma över i kväll och hålla mig sällskap, något jag faktiskt nappade på, han verkade vara en riktigt trevlig kille!
Nu är det en ny dag och jag har precis lämnat Sixten, ja min kära vän som förövrigt var av rasen Kleine Mûnsterländer, ja nån sorts jakthund... Han var en riktig charmör och fantastisk skön och varm att sova bredvid, tack så mycket Sixten!
Han kunde dessutom berätta lite mer om vart jag bör ta vägen, han var som sagt en riktigt go kille!!
Nu ska jag kila vidare, kanske får jag träffa farmor i kväll!?
Voff voff!!