Ett hundliv... Dag 20
Vov!
Ni kommer inte att tro mig, jag lovar!!
I morse var jag, trot eller ej, uppe tidigt och det var faktiskt riktigt uppfriskande!!
Ja, kanske trivs jag ändå bäst med att få ligga och morna mig en aning, men min mage antydde att jag kanske borde komma iväg och försöka tigga mig till lite mat.
Hur som helst, när jag kommit ur mitt lilla nattgömme och började promenera i den riktning jag hade bestämt mig för att gå, dröjde det inte länge förrän jag stötte på en riktigt trött labbe med sin, om möjligt, än mer trötte husse!
Jag närmade mig de båda med en viss försiktighet, jag har ju inte riktigt haft nån vidare tur med de jag träffat i denna stad... I alla fall etablerade jag kontakt med Labradoren, som för övrigt heter Lester och är tre år gammal.
Det visade sig vara en rikig charmör och han berättade att han bodde i ett stort hus mitt i Stockholm. Hans husse försökte schasa undan mig och var nästan hotfull, svor gjorde han också!!
Ja, kanske var han inte direkt hotfull, men jag kände mig inte direkt välkommen in i "klubben".
Lester frågade vem jag var och framförallt vart min husse eller matte var? Jag berättade att jag stuckit hemifrån för att få lite lyxig tillvaro hos farmor som bor i Stockholm och att jag annars bor i Malmö. Lester höjde på ögonlocken och berättade att lill-husse, ja han som höll i kopplet, pluggade i Malmö, eller rättare sagt på Lantbruksskolan i Alnarp som ligger alldeles utanför Malmö och är bara hemma denna veckan. Jag blev alldeles varm inombords och berättade att jag och min husse och matte ganska ofta är och promenerar i och runt Alnarp!!
Lester fortsatte prata om sin familj och att de ofta är ute och reser och jobbar, samt att han då har någon som passar honom! Fast ibland får även han följa med, framför allt när husse ska jaga och det är ganska ofta.
Han berättade vidare att hans familj tycker väldigt mycket om djur och att det kanske skulle gå för sig om Smillan följde med honom och lill-husse Carl-Philip hem, fast lite i bakgrunden till en början, mest för att lill-husse inte skulle bli så orolig. Jag tyckte att det lät som en lysande idé, ja dvs. om det kanske kunde finnas en liten matbit och kanske en skål vatten? Det trodde Lester inte var något problem?
Sagt och avgjort, jag följde efter dom på lagom avstånd, även om hans lill-husse såg lite misstänksam ut till en början. Sedan ringde hans mobiltelefon och han blev genast ointresserad av mig, vilken tur!
Jag hörde honom prata med sin mamma, Silvia hette hon visst och så hörde jag att de pratade om nån jakt och Carl-Gustav, samt Sörmlandsgården. Sedan avslutade dom samtalet och straxt därefter var vi framme vid ett jättestort, närmast gigantiskt hus och nu kände jag att jag snart svimmar och han, lill-hussen, han bara stannade och pratade med några människor. Först såg jag det inte, men sedan när jag kom fram runt hörnet såg jag att dom hade uniformer!!! Nu är det kört tänkte jag och var på vippen att springa iväg åt det motsatta hållet, men så vände sig lill-hussen om och satte sig på huk och började kalla på mig. Jag vågade mig först inte fram, kanske var det nått knep!? Gubbarna i uniform stod och tittade på, utan att verka särskillt intresserade, men jag var inte säker på OM jag skulle våga mig fram eller inte? Jag vet att jag tänkte att kunde vi inte bara gå vidare hem till deras hus, dom verkade ju vara så trevliga? Sen började jag känna mig alldeles yr och sen vet jag inte vad som hände!!
Nu har jag precis vaknat upp och känner mig fortfarande alldeles konstig och i ena tassen sitter ett bandage och nån slang!!?? Jag undrar verkligen vart jag är och jag kan säga så mycket att det är INTE nått fängelse!!!
Eller så har dom väldigt stora och fina fängelser här i Stockholm, ja om jag nu fortfarande är i Stockholm?
Alltså shiiiii, jag skojar inte om jag säger att det rum där jag befinner mig är större än husses och mattes hela hus!!! Näää, nu ska jag försöka ta reda på vart jag är och då kanske det bästa är att lokalisera Lester!?
Vi hörs senare!
Ni kommer inte att tro mig, jag lovar!!
I morse var jag, trot eller ej, uppe tidigt och det var faktiskt riktigt uppfriskande!!
Ja, kanske trivs jag ändå bäst med att få ligga och morna mig en aning, men min mage antydde att jag kanske borde komma iväg och försöka tigga mig till lite mat.
Hur som helst, när jag kommit ur mitt lilla nattgömme och började promenera i den riktning jag hade bestämt mig för att gå, dröjde det inte länge förrän jag stötte på en riktigt trött labbe med sin, om möjligt, än mer trötte husse!
Jag närmade mig de båda med en viss försiktighet, jag har ju inte riktigt haft nån vidare tur med de jag träffat i denna stad... I alla fall etablerade jag kontakt med Labradoren, som för övrigt heter Lester och är tre år gammal.
Det visade sig vara en rikig charmör och han berättade att han bodde i ett stort hus mitt i Stockholm. Hans husse försökte schasa undan mig och var nästan hotfull, svor gjorde han också!!
Ja, kanske var han inte direkt hotfull, men jag kände mig inte direkt välkommen in i "klubben".
Lester frågade vem jag var och framförallt vart min husse eller matte var? Jag berättade att jag stuckit hemifrån för att få lite lyxig tillvaro hos farmor som bor i Stockholm och att jag annars bor i Malmö. Lester höjde på ögonlocken och berättade att lill-husse, ja han som höll i kopplet, pluggade i Malmö, eller rättare sagt på Lantbruksskolan i Alnarp som ligger alldeles utanför Malmö och är bara hemma denna veckan. Jag blev alldeles varm inombords och berättade att jag och min husse och matte ganska ofta är och promenerar i och runt Alnarp!!
Lester fortsatte prata om sin familj och att de ofta är ute och reser och jobbar, samt att han då har någon som passar honom! Fast ibland får även han följa med, framför allt när husse ska jaga och det är ganska ofta.
Han berättade vidare att hans familj tycker väldigt mycket om djur och att det kanske skulle gå för sig om Smillan följde med honom och lill-husse Carl-Philip hem, fast lite i bakgrunden till en början, mest för att lill-husse inte skulle bli så orolig. Jag tyckte att det lät som en lysande idé, ja dvs. om det kanske kunde finnas en liten matbit och kanske en skål vatten? Det trodde Lester inte var något problem?
Sagt och avgjort, jag följde efter dom på lagom avstånd, även om hans lill-husse såg lite misstänksam ut till en början. Sedan ringde hans mobiltelefon och han blev genast ointresserad av mig, vilken tur!
Jag hörde honom prata med sin mamma, Silvia hette hon visst och så hörde jag att de pratade om nån jakt och Carl-Gustav, samt Sörmlandsgården. Sedan avslutade dom samtalet och straxt därefter var vi framme vid ett jättestort, närmast gigantiskt hus och nu kände jag att jag snart svimmar och han, lill-hussen, han bara stannade och pratade med några människor. Först såg jag det inte, men sedan när jag kom fram runt hörnet såg jag att dom hade uniformer!!! Nu är det kört tänkte jag och var på vippen att springa iväg åt det motsatta hållet, men så vände sig lill-hussen om och satte sig på huk och började kalla på mig. Jag vågade mig först inte fram, kanske var det nått knep!? Gubbarna i uniform stod och tittade på, utan att verka särskillt intresserade, men jag var inte säker på OM jag skulle våga mig fram eller inte? Jag vet att jag tänkte att kunde vi inte bara gå vidare hem till deras hus, dom verkade ju vara så trevliga? Sen började jag känna mig alldeles yr och sen vet jag inte vad som hände!!
Nu har jag precis vaknat upp och känner mig fortfarande alldeles konstig och i ena tassen sitter ett bandage och nån slang!!?? Jag undrar verkligen vart jag är och jag kan säga så mycket att det är INTE nått fängelse!!!
Eller så har dom väldigt stora och fina fängelser här i Stockholm, ja om jag nu fortfarande är i Stockholm?
Alltså shiiiii, jag skojar inte om jag säger att det rum där jag befinner mig är större än husses och mattes hela hus!!! Näää, nu ska jag försöka ta reda på vart jag är och då kanske det bästa är att lokalisera Lester!?
Vi hörs senare!
Kommentarer
Trackback
