LOGOWOLL

Hej!

Det gäller att planera väl och det oavsett vad man ämnar genomföra, annars blir det kanske inte riktigt som man tänkt sig och det kan ta betydligt längre tid om man är ostrukturerad...
Jag vet att jag redan skrivit mycket om allt vi har att göra, men jag tänkte inte skriova om det på det sättet denna gången, promise!!
Många tror och tycker att planeringen är den lätta biten och visst kan den så också vara, dvs. OM man inte har för många variablar och parametrar att ta i beaktning, samt att denna planering inte ruckas...
Har man tre relativt aktiva barn, med allt vad det innebär, samt att man själv har en del åtaganden, för att inte tala om Lottas likaledes rätt maffiga schema. Alla "normala" saker är lätt att planera, MEN det är alltid saker som tillkommer, ja så som att man kanske någon gång då och då träffa vänner, ja eller barnens alla kompisar, samt släktbesök osv... Egentligen borde man göra ett schema för ALLT, ja fast jag tror inte att det hade funkat, för det tillkommer alltid nått och det även om och när man tror sig ha fått med allt och då menar jag verkligen ALLT!?
Då tillkommer saker som att nått i huset går sönder eller behöver renoveras, eller att nån blir sjuk och behöver stöttning av nån form osv...
Vi har ett veckoschema som fungerar relativt bra, ja innan någon förändring tillstöter och då kan man ju inte bara lägga sig ner och "dö", nej då får man omstrukturera och forma sig...
Ett fullsketet schema som är välplanerad kanske inte innefattar att man en dag är riktigt trött och verkligen behöver tagga ner för en stund och då gäller det att prioritera... Jag är riktigt, riktigt bra på att förtränga hunger, trötthet och mycket annat, OM det inte "passar" in för den dagens planering och jag vet inte om det alltid är rätt val, men va f-n när det nu är som det är, dvs att våra dagar/kvällar allt som oftast är rätt fullklottrade med göromål, väljer jag bara att bita i det sura och köra på, f-n det brukar hålla ett tag och sedan får man väl skippa nått "oväsentligt" i slutändan!?
Innan man skaffade barn, familj ja hela kittet, gick man ibland och verkligen trodde att det inte kunde bli värre, dvs att man hade sååå fruktansvärt mycket att göra... SHIIIIII, tänk om man då vetat vad ett familjeliv skulle innebära, de vetef-n om... NÄÄÄ, jag skulle aldrig vilja ha nått ogjort, ja inte i familjeväg iaf!! Jag kanske inte hade gnällt så mycket och en del andra grejer, men aldrig att jag skulle vilja ha nått annorlunda, NO WAY!!!
Såå naiv jag var och när (jag tror att det var min bror) jag fick höra om hur stort det var att få barn, ja innan vi skaffade, tänke jag att, vem f-n tror han att han är!!!?? Tror han inte att jag fattar hur stort det är, ja eller vilken omställning det är.... Gud va fel jag hade och va lite jag förstod och helt ärligt ÄR det större än allt annat som någonsin existerat!!!
Nu sitter jag här med tre helt underbara barn, varav en tonåring och än så längne har vi gjort "rätt"...
Näää, nu väntar matlagning och läxläsning, Saga har matte och Lovisa har engelska och vad Jakob har vetehundan, men han kommer och frågar OM han behöver nån stöttning, fy fan va lyckligt lottad man är!!!!
Lev väl och i nuet!!