En del kvar till...
Hej hopp!
Var tvungen att käka en macka och dricka en kanna beck, ladda batterierna so to speak...
Jag är klar med huset, det skiner, fan Lotta kommer att tro att jag hittat på nått jäkelskap...
Måste skita ner lite innan hon kommer hem, näää just det, barnen kommer snart hem och Saga har dessutom en kompis med sig hem idag...
Jag vet inte om ni sett på "Så mycket bättre" eller lyssnat på Petters två framträdanden?
Om ni inte gjort det och har Spotify, gå då in och lyssna, asbra verkligen och då både text och beat...
I morgon är det Lill-Babs dag i programmet och jag läste någonstans att Petter ska ta sig an "En tuff brud i lyxförpackning", kan inte bli annat än kanon, eller!?
Lotta ja, det är alltid skönt när "kullen" är samlad!
Jag vet inte vad som hänt med mig den senaste tiden, antagligen för mycket tid till att börja tänka...
Har ingen aning om hur de allra flesta av er träffades, eller helt ärligt HUR kära ni va, ja eller om det kanske inte var helt klart att det skulle bli ni?
Själv insåg jag nog ganska snabbt hur landet låg, fast visste inte hur hennes tankar gick...
Vi hann inte träffas särskillt många dagar innan hon drog iväg på en planerad resa och det var en reas som varade i många, många veckor. Ingen av oss visste väl hur det skulle kännas den dagen hon väl var återbördad till Sverige?
Jag gjorde dock vad jag kunde under tiden, skrev minst ett brev om dagen som skicksdes till olika adresser i Sydamerika, platser hon visste att hon skulle komma till eller tillbaka till under resans gång, det blev ett och annat brev... Jag minns hur jag blev mer eller mindre hånad av "Ölandsgänget" för att jag satt och skrev så mycket...
Men, för att bara vrida tillbaka klockan lite...
Det var 1990 ja eller 1991 och jag skulle in till DN och jobba, men bestämde mig för att cykla förbi Gärdet, där Sthlm maraton passerade och Drakfestivalen var i full gång... Jag stötte på en gammal handbolls-tjejkompis och vi bestämde att vi skulle ses senare på kvällen. Hon var där med kompisar och kompisars-kompisar och där ibland Lotta... Vi träffades på kvällen och sen var det "kört", vilket öde va!!? Normalt sett så hojade jag aldrig den vägen, men av någon outgrundlig anleding...
Har ni tänkt på att man ständigt står inför olika vägval, vänster eller höger, hissen eller trapporna, handla på ICA eller COOP osv... Tänk er sedan att gjort något av dessa valen annorlunda!!? Ja eller inte, fan jag tycker det är lite läskigt, vilka små (troligtvis?) marginaler livets tråd hänger sig fast vid...
Betänk sedan att man ändå gjort rätt bra vägval, trots allt... Det sistnämnda kanske får stå för mig, men jag tror att de allra flesta som jag känner, tycker nog likaledes...
Var tvungen att käka en macka och dricka en kanna beck, ladda batterierna so to speak...
Jag är klar med huset, det skiner, fan Lotta kommer att tro att jag hittat på nått jäkelskap...
Måste skita ner lite innan hon kommer hem, näää just det, barnen kommer snart hem och Saga har dessutom en kompis med sig hem idag...
Jag vet inte om ni sett på "Så mycket bättre" eller lyssnat på Petters två framträdanden?
Om ni inte gjort det och har Spotify, gå då in och lyssna, asbra verkligen och då både text och beat...
I morgon är det Lill-Babs dag i programmet och jag läste någonstans att Petter ska ta sig an "En tuff brud i lyxförpackning", kan inte bli annat än kanon, eller!?
Lotta ja, det är alltid skönt när "kullen" är samlad!
Jag vet inte vad som hänt med mig den senaste tiden, antagligen för mycket tid till att börja tänka...
Har ingen aning om hur de allra flesta av er träffades, eller helt ärligt HUR kära ni va, ja eller om det kanske inte var helt klart att det skulle bli ni?
Själv insåg jag nog ganska snabbt hur landet låg, fast visste inte hur hennes tankar gick...
Vi hann inte träffas särskillt många dagar innan hon drog iväg på en planerad resa och det var en reas som varade i många, många veckor. Ingen av oss visste väl hur det skulle kännas den dagen hon väl var återbördad till Sverige?
Jag gjorde dock vad jag kunde under tiden, skrev minst ett brev om dagen som skicksdes till olika adresser i Sydamerika, platser hon visste att hon skulle komma till eller tillbaka till under resans gång, det blev ett och annat brev... Jag minns hur jag blev mer eller mindre hånad av "Ölandsgänget" för att jag satt och skrev så mycket...
Men, för att bara vrida tillbaka klockan lite...
Det var 1990 ja eller 1991 och jag skulle in till DN och jobba, men bestämde mig för att cykla förbi Gärdet, där Sthlm maraton passerade och Drakfestivalen var i full gång... Jag stötte på en gammal handbolls-tjejkompis och vi bestämde att vi skulle ses senare på kvällen. Hon var där med kompisar och kompisars-kompisar och där ibland Lotta... Vi träffades på kvällen och sen var det "kört", vilket öde va!!? Normalt sett så hojade jag aldrig den vägen, men av någon outgrundlig anleding...
Har ni tänkt på att man ständigt står inför olika vägval, vänster eller höger, hissen eller trapporna, handla på ICA eller COOP osv... Tänk er sedan att gjort något av dessa valen annorlunda!!? Ja eller inte, fan jag tycker det är lite läskigt, vilka små (troligtvis?) marginaler livets tråd hänger sig fast vid...
Betänk sedan att man ändå gjort rätt bra vägval, trots allt... Det sistnämnda kanske får stå för mig, men jag tror att de allra flesta som jag känner, tycker nog likaledes...
Kommentarer
Trackback
