LOGOWOLL

Äntligen lite lugn och ro!
Okay, jag börjar med några rader gnäll, men bara några för annars får jag skäll?
Jag kom hem för mellanlandning och råkade se att jag fått ett brev från sjukvården.
Bra tänkte jag och öppnade. Det började fint med att de mottagit min vårdbegäran/remiss och att jag blivit uppsat på klinikens väntelista. Fine tänkte jag och läste vidare. Beräknad väntetid till Ortopeden på UMAS är för närvarande 9 MÅNADER... En passus dock, de kan hjälpa mig at söka vård på annan ort, län världsdel...
Då tänkte jag, tänk va lyckligt lottade de som jobbar där är! Det lär ju inte vara tal om någon övertalighet där den närmsta tiden...
Du bror T, jag inser att jag har min fulla rätt att vara grinig eller om det är depression, då jag har TRE BARN!?
Enligt artikeln nedan så är det numera bekräftat att även vi män kan drabbas av depression efter att vi blivit föräldrar... Det står inte hur länge efter födseln denna depression kan slå in... Jag har alltid varit lite sen i utvecklingen...



Efter att ha läst detta bar det av till Ellenbogen för röntgen (tror nog att min familj ska skaffa klippkort där?), Jakob blev tacklad och landade på händerna i onsdags förra veckan. Han fick ont i höger handled. Jag kollade den vid ett parv tillfällen, hyfsad rörelsemönster, ingen direkt svullnad osv. var på jag avskrev möjligheten att den skulle vara bruten eller så... Efter röntgen fick vi sitta kvar och invänta besked och det kom ganska raskt, en fraktur! Vilken kass förälder man är, tänkte jag nog både en och fem gånger på vägen till akuten på MAS.
Nu har han gips och som tur var så var sprickan liten och således behöver han "bara" ha gipset på i tre veckor. Detta gör att Turkietresan nog kan bli bra ändå... Det var det ända Jakob tjatade och svor över i bilen på väg till akuten, dvs. att han inte skulle få bada i Turkiet! Nu blev det andra ljud i skällan, så som att det var ganska coolt att ha gips!? Ja, när det bara var tre veckor han behövde ha det på, ungar...



Efter sjukhusbesöket kunde vi inte bara åka hem, nej ett besök hos Magnus blev det allt. Jakob har pratat länge om att få besöka Magnus och det kändes skönt att göra honom till viljes.
Magnus satt och väntade på kvällsfikan (då visste jag ju inte att han och Tina hade smitit iväg och druckit varsin caffe latte). Han blev glad åt vårt besök och blev med ens "sjukhuspolare" med Jakob. Medan vi satt där, rulade Magnus rumskompis förbi, ja han försökte styra rullstolen både rätt och förbi oss. Vad tror ni att Magnus gjorde, jo satte ut skon och började "köra" med gubben. Han var ju inte riktigt med på noterna och började ursäkta sig osv.
På väg tillbaka gjorde han likadant, ni vet med Magnus busiga blick i ögonvrån. Fasiken vad jag skrattade och log inombords och tänkte "some parts of him is back i business". Han é för go alltså!
Han berättade att det bär av till Höör och Orup på måndag och jag förstod att han var "klar" med vistelsen på MAS. Han behöver nya utmaningar! Är det nått vi känner igen eller?
När jag sa att jag bett dom boka ett rum med utsikt över golfbanan, flinade han lite och sa nått i stil med att "det kan du glömma".
Tina har haft ett par riktigt jobbiga dagar om och med Tobaksbolaget, men som nu har åtminstone delvis löst sig och mer om det kan ni kanske läsa på Magnus blogg? Hon såg ut att må riktigt bra idag, skönt då det har känts lite si så där ett tag nu och inte undra på det!!? Hon tog sig till och med tid att ge sig själv en löprunda, HÄRLIGT!
Ja, annars är detmest som det brukar, jo barnen Karlssons var här på eftermiddagen/kvällen och fick i sig lite lax med gräddsås och past, samt att de hann med några partier kubb!!? Japp, nu har våren hittat hit också och det var banne mig på tiden.
Själv var jag på anställningsintervju i dag och det kändes ju som att jag och "bossen" kom till samma konklusion, dvs. att jag med största sannolikhet kommer att ingå i E2C-trojkan och dessutom få honom som chef...
Han ska kontakta min chef och försöka lösa det på ett smidigt sätt, med tanke på att det på Mölledal finns 25-26 stycken som numera finns på den sk. "övertalighetslistan" och således står till Utbildningsförvaltningens förfogande och således kan mitt frånfälle bana plats för en av dem som finns på listan. Annars löser det sig på annat sätt, så som att jag begär tjänsteledighet eller dylikt? I detta nu vill jag således inte ropa hej ännu, men om jag skulle försöka mig på en kvalificerad gissning, blir detta nog klart under kommande veckan?

Nu, vila - horisontalläge
I morgon ska jag bevista en föreläsning om ungdomar i riskzonen för kriminalitet, ska bli intressant.