Turkar, sol och nya vänner...
Så kom då dagen då vi äntrade Sturup för att ta oss vidare till Turkiet, Antalya och sedan vidare med buss till Alanya. På flygplatsen skulle vi föreviga resans start med några foton, bara det att batteriet till kameran låg kvar i laddaren, HEMMA!! Ops, tur då att vi åtminstone hade videokameran med oss, ja och Lottas mobil (det blev några kort med den under veckans gång) förstås. Flygresan gick bra och sedan vänrade en två timmars bussresa, tradigt, men oundvikligt. Väl framme i Alanya och hotel Club Dem var klockan cirka halv ett på natten och vi var fortfarande ovetandes om hur det egentligen såg ut på hotelområdet.
Vi blev glada över både hotellrummen och området, jättefint var/är det. Nu väntade rekognisering och jämkning...
Det fanns tre pooler och havet att besöka och bada i, men vid några tillfällen var jämkning ett måste, ja eller delning av klanen, något som också blev ett faktum. Det fanns olika restauranter som alla fyllde sin funktion, bara man lärde sig hur man skulle hantera de olika...
Så istället för att gå till den stora restauranten vid havet (det var sääkert trehundra meter dit!!?), åt vi t.ex frukosten på det lite mysigare stället precis utanför vårt hotellrum. Där låg även vattenruschkanorna, ja pappornas favoritställe... Ju längre veckan led, desto yngre och barnsligare blev man (ja, inte bara jag...).
Poolen var byggd så att solstolarna var belägna vid poolens slut, ja såklart inte i poolen!! MEN, med rätt teknik och vilja, kunde man stänka rätt bra på de som satt i dessa solstolar... Och det gjorde vi!! De flesta blev mest överraskade av kaskaden med vatten som forsade över dem, medan andra blev mindre glada och flyttade... Konstigt nog fick vi alltid plats där och det oavsett hur det såg ut när vi kom dit...
Nu var det inte så att vår familj startade detta, utan det var redan igång då vi kom in i bilden. Vi träffade många trevliga människor och familjer där, men det var två familjer som vi och barnen synkade bäst med och kom att spendera ganska mycket tid tillsammans med. Lars och Marie med barnen Kasper, Tim och Elliot från Kristianstad kom med samma plan som oss, medan Mattias, Camilla, Elin, Pontus och Maja från Svenljunga redan varit där en vecka. Mattias var och förblev champion på stänktronen, även om Lars och jag inte var oävna vi heller... Nog om dom nu, men det kommer säkerligen att dryftas mer om dem framöver...
Mellanpoolen var den lugna poolen och där spenderade vi en del av tiden dagligen, men kanske minst tid av de tre. Poolen vid det stora hotellkomplexet var ett "hänghak" där barnen kunde spela vattenpolo, dyka efter pengar och mycket annat. Det var också där lunchen inhämtades, ungarna mest nuggets, hamburgare och pommes, samt läsk och glass. Själv gled en och annan bira ner och det utan några som helst ben... Maten var annars (för min del) något av en besvikelse, då variationen var si så där och mer att önska... Med Cyperns "matodysse" med variation och andra läckerheter, var detta inte till närmelsevis i klass med det. Det var ändå gott och man blev klart mätt varje dag. Havet var salt och då menar jag SALT! De första dagarne var vi och dök samt snorklade vid bryggan, men sedan blåste det upp lite och vågorna började bli ovanligt höga. Så en kväll blev vågorna så höga att de sköljde över bryggan som var ungefär 3-3,5 meter hög!! Mäktigt, men tradigt, för efter det var det badförbud de resterande två dagarna och bryggan var delvis trasig. Näst sista kvällen öppnade sig himlen och regnet fullkomligt smattrade mot min kropp och skalliga huvud, ja Lotta och barnen hade gått hem en kvart innan, tur för dom... In alles hade vi en härlig vecka i Turkiet, ja, det var förstås det där med turkarna...
Ena handlingsrundan inne i Alanya var allt annat än rolig (tycker jag), för det spelet som turkarna hade passar inte mig... Så "på" vad det gäller att ha in oss i just deras affärer och sedan detta prutande, något jag finner allt annat än roligt. Så när Jakob ville tillbaka in till Alanya för ytterligare fotbollströjor, sa jag och tjejerna nej och Lotta fick istället åka in med honom och Lars och Marie med barn.
Vid hotellet var det problem att göra sig förstådd också, fan de flesta kunde ingen eller väldigt begrämsad engelska, samt hierkin inom hotellets personal var intressant... De med röda tröjor kunde och fick plocka av från borden och det ibland innan man hunnit äta färdigt... De med vita tröjor var snäppet över och kunde/fick under dagtid ta emot beställningar, men inte kvällstid, då skulle de med vita eller ljusblå skjortor ta emot beställningarna och allt som oftast leverera dryckerna, ja dvs. leverera dryckerna till oss från brickan som antingen de med röda eller vita tröjor bar på... Tur att arbetskraften inte är dyr i Turkiet... Fast sedan blir man lite beklämd över ders situation, 13-14 arbetstimmar per dag, sju dagar i veckan och en "lön" på 670 lire på månad, dvs. ungfär 3.300:- per månad och då ingår visserligen mat, arbetskläder och husrum, men ändå.
Det fanns några sköna lirare bland personalen, ja ur dom som vågade sticka ut hakan lite, så som Ali oh Ali, bartendern och kyparen, de var roliga killar.
Sol var det som sagt dagligen och ungefär 34-35 grader varmt dagligen, ja utom dagen då det båste upp LITE och regnet hade dragit över, då satt Marie med en munkjacka och sa att det var sååå kallt, ja om nu 26 grader i skuggan är kallt?
En härlig vecka var således till ända och väl hemma var det och är det alltid bäst att vara hemma igen.
Nu ska vi vara hemma en vecka och sedan väntar en vecka på Öland och bl.a med hela familjen Karlssons!! Magnus har fått klartecken att följa med och en annan sak är att han i morgon flyttar in i en lägenhet på Orup, för att de sak se att han kan klara sig själv... Som om att bestiga "Snigelbacken", dvs. den lilla kullen som vi har i området... Ingenting kommer att stå ivägen för Magnus och de facto att han efter denna vecka och veckan på Öland sedan kommer att flytta hem till Tina och barnen igen, var så säkra på det!!
Näääe nu har jag annat att göra, så som att klippa gräset, jogga bort lite öl-överskott och betala räkningarna.
Hoppas att ni inte helt försvunnit från Logowoll-bloggen och att ni kommer ihåg hur man gör när man ska kommentera mina inlägg... Hihihi.
Ha en skön midsommardag och jag hoppas att ni inte åt för mycket sill igår, dvs. så att ni mår dåligt i dag...
Kramar
El Professore!
Vi blev glada över både hotellrummen och området, jättefint var/är det. Nu väntade rekognisering och jämkning...
Det fanns tre pooler och havet att besöka och bada i, men vid några tillfällen var jämkning ett måste, ja eller delning av klanen, något som också blev ett faktum. Det fanns olika restauranter som alla fyllde sin funktion, bara man lärde sig hur man skulle hantera de olika...
Så istället för att gå till den stora restauranten vid havet (det var sääkert trehundra meter dit!!?), åt vi t.ex frukosten på det lite mysigare stället precis utanför vårt hotellrum. Där låg även vattenruschkanorna, ja pappornas favoritställe... Ju längre veckan led, desto yngre och barnsligare blev man (ja, inte bara jag...).
Poolen var byggd så att solstolarna var belägna vid poolens slut, ja såklart inte i poolen!! MEN, med rätt teknik och vilja, kunde man stänka rätt bra på de som satt i dessa solstolar... Och det gjorde vi!! De flesta blev mest överraskade av kaskaden med vatten som forsade över dem, medan andra blev mindre glada och flyttade... Konstigt nog fick vi alltid plats där och det oavsett hur det såg ut när vi kom dit...
Nu var det inte så att vår familj startade detta, utan det var redan igång då vi kom in i bilden. Vi träffade många trevliga människor och familjer där, men det var två familjer som vi och barnen synkade bäst med och kom att spendera ganska mycket tid tillsammans med. Lars och Marie med barnen Kasper, Tim och Elliot från Kristianstad kom med samma plan som oss, medan Mattias, Camilla, Elin, Pontus och Maja från Svenljunga redan varit där en vecka. Mattias var och förblev champion på stänktronen, även om Lars och jag inte var oävna vi heller... Nog om dom nu, men det kommer säkerligen att dryftas mer om dem framöver...
Mellanpoolen var den lugna poolen och där spenderade vi en del av tiden dagligen, men kanske minst tid av de tre. Poolen vid det stora hotellkomplexet var ett "hänghak" där barnen kunde spela vattenpolo, dyka efter pengar och mycket annat. Det var också där lunchen inhämtades, ungarna mest nuggets, hamburgare och pommes, samt läsk och glass. Själv gled en och annan bira ner och det utan några som helst ben... Maten var annars (för min del) något av en besvikelse, då variationen var si så där och mer att önska... Med Cyperns "matodysse" med variation och andra läckerheter, var detta inte till närmelsevis i klass med det. Det var ändå gott och man blev klart mätt varje dag. Havet var salt och då menar jag SALT! De första dagarne var vi och dök samt snorklade vid bryggan, men sedan blåste det upp lite och vågorna började bli ovanligt höga. Så en kväll blev vågorna så höga att de sköljde över bryggan som var ungefär 3-3,5 meter hög!! Mäktigt, men tradigt, för efter det var det badförbud de resterande två dagarna och bryggan var delvis trasig. Näst sista kvällen öppnade sig himlen och regnet fullkomligt smattrade mot min kropp och skalliga huvud, ja Lotta och barnen hade gått hem en kvart innan, tur för dom... In alles hade vi en härlig vecka i Turkiet, ja, det var förstås det där med turkarna...
Ena handlingsrundan inne i Alanya var allt annat än rolig (tycker jag), för det spelet som turkarna hade passar inte mig... Så "på" vad det gäller att ha in oss i just deras affärer och sedan detta prutande, något jag finner allt annat än roligt. Så när Jakob ville tillbaka in till Alanya för ytterligare fotbollströjor, sa jag och tjejerna nej och Lotta fick istället åka in med honom och Lars och Marie med barn.
Vid hotellet var det problem att göra sig förstådd också, fan de flesta kunde ingen eller väldigt begrämsad engelska, samt hierkin inom hotellets personal var intressant... De med röda tröjor kunde och fick plocka av från borden och det ibland innan man hunnit äta färdigt... De med vita tröjor var snäppet över och kunde/fick under dagtid ta emot beställningar, men inte kvällstid, då skulle de med vita eller ljusblå skjortor ta emot beställningarna och allt som oftast leverera dryckerna, ja dvs. leverera dryckerna till oss från brickan som antingen de med röda eller vita tröjor bar på... Tur att arbetskraften inte är dyr i Turkiet... Fast sedan blir man lite beklämd över ders situation, 13-14 arbetstimmar per dag, sju dagar i veckan och en "lön" på 670 lire på månad, dvs. ungfär 3.300:- per månad och då ingår visserligen mat, arbetskläder och husrum, men ändå.
Det fanns några sköna lirare bland personalen, ja ur dom som vågade sticka ut hakan lite, så som Ali oh Ali, bartendern och kyparen, de var roliga killar.
Sol var det som sagt dagligen och ungefär 34-35 grader varmt dagligen, ja utom dagen då det båste upp LITE och regnet hade dragit över, då satt Marie med en munkjacka och sa att det var sååå kallt, ja om nu 26 grader i skuggan är kallt?
En härlig vecka var således till ända och väl hemma var det och är det alltid bäst att vara hemma igen.
Nu ska vi vara hemma en vecka och sedan väntar en vecka på Öland och bl.a med hela familjen Karlssons!! Magnus har fått klartecken att följa med och en annan sak är att han i morgon flyttar in i en lägenhet på Orup, för att de sak se att han kan klara sig själv... Som om att bestiga "Snigelbacken", dvs. den lilla kullen som vi har i området... Ingenting kommer att stå ivägen för Magnus och de facto att han efter denna vecka och veckan på Öland sedan kommer att flytta hem till Tina och barnen igen, var så säkra på det!!
Näääe nu har jag annat att göra, så som att klippa gräset, jogga bort lite öl-överskott och betala räkningarna.
Hoppas att ni inte helt försvunnit från Logowoll-bloggen och att ni kommer ihåg hur man gör när man ska kommentera mina inlägg... Hihihi.
Ha en skön midsommardag och jag hoppas att ni inte åt för mycket sill igår, dvs. så att ni mår dåligt i dag...
Kramar
El Professore!
Kommentarer
Trackback
