Tufft, tufft och Magnus...
Tja!
Jag förstår att mina tråkiga inlägg om jobb, elever och annat som kan tänkas vara tradigt, tröttar ut och tråkar er.
På bloggar kan den som "äger" bloggen, se hur många som varit inne på ens specifika blogg och hur många sidoträffar man haft... Jag kan se hur det förändrats från dag till dag den senaste tiden och då tyvärr till det mindre, dvs. antalet besökare... Vad gör han då åt det tänker ni er kanske? Jag funderar i samma banor ska ni veta. Jag vet att det alltid blir en dipp i slutet av veckan och den kan jag leva med, men kan jag leva med att ni inte finner lusten att besöka mig och mina inlägg generellt? Svaret är gjuten, självklart kan jag det, då jag i första hand använder bloggen för mitt eget välbefinnande och sekundärt för edert dito... Sen sticker jag inte under stol med att det är roligt när ni kommenterar, diskuterar och kommer med mothugg i frågor som kan tänkas beröra på ett eller annat sätt.
Ja ja, jag ska försöka bli lite mer intressant och rolig eller nått...
I kväll har jag varit och hälsat på en gammal vän vid namn Magnus 2, går även under namnet Envissomsynden...
Jag kom dit och klev in på hans rum, han låg och zappade, ja eller nått... Han reste sig snabbt upp till en sittande ställning och var snabb att erbjuda en fika (det är Magnus det), problemet var bara att han blivit av med sin krycka! Den stod lutad mot sänggaveln och sen var det vips iväg, ja som en oljad... På väg bort mot dag(fika)rummet passerade vi rummet där sjuksköterskorna satt och åt middag, var på en av dem hojtade till och fick oss att stanna, ja eller rättare sagt mig att stanna. Magnus insåg att det var honom hon pratade med och saktade in han mé. Sköterskan - du skulle ju ringa på oss när du skulle ur sängen! Magnus - ja, men nu é jag ju uppe. Sköterskan - men du kan ju gå och ramla, fångar din vän dig om du ramlar? Magnus - Det är inga problem, vi ska till fikarummet. Jag - Jag får lov att hålla i honom i armselen på vägen bort så det klarar sig. Sedan gick Magnus och jag följde snällt efter. Sköterskan kom ut i korridoren. Sköterskan - Är du beredd att fånga honom om han ramlar? Jag - Ja (hållandes handen 2 millimeter från hans armsele, eller vad det nu heter?) jag lovar att ta emot honom. Magnus - Det är ingen fara, jag hade inte tänkt ramla, vi ska fika. Vem annars än Magnus är "glättigare" än honom?
Sedan satt vi och gaggade i nästan två timmar!? Fattar inte vart tiden tog vägen?
Magnus är med på noterna på ett helt annat sätt nu och även om han inte kommer ihåg allt man berättat eller pratat om, är det oceaner emellan Magnus för två veckor sedan och nu!! Några av sakerna vi patade om fick tas två gånger, men ytterst få "saknade" ord, härligt Mange!
Ni ska veta att han verkligen uppskattar att han får besök och säger själv att tiden efter klockan fyra är fruktansvärt långtråkig och han längtar bara hem. Han hade helst sett att han fick åka hem varje kväll och hade inte haft några problem med att åka till Orup varje dag, bara inte vistas där 24-5... På lördag kommer han iaf. hem och behöver inte åka tillbaka förrän på söndagen, kanon!
Annars är det träning dagligdax, badträning varje dag! Jag flikade i, aha det är därför du ser så vårdad och fin ut... På frågan om träningsvärk, sa han bara att det inte längre var någon fara med det. Vi han avhandla en väldans massa saker under min vistelse, så som att den tredje filmen med... Tom i bollen bleve jag nu! Någon får fylla i mina luckor tack!? New Moon hette nån av de två tidigare filmerna... Amanda och Jakob har nog båda streckläst alla böckerna och sett filmerna. Vi har pratat Midsommarfirande, dock inte tillsammans, tror jag? Vi kommer hem från Turkiet natten innan midsommarafton. Sedan avhandlades Nyårsafton och då endast lite ytligt.
När klockan närmade sig halv åtta, kom Magnus 1 och Ronny (tror jag han hette) in och skulle få kvällsfika. Vi fick nybryggt kaffe, tack tack. Magnus 1 var det inte lika bra ställt som med Magnus, men Ronny fick Magnus lite fart på och Israel och Palestina kom på tapeten, ja det var ju huvudnyheten! Magnus körde sin "vanliga" goa stil med gubbarna och det är roligt att se honom i hans iver att socialisera sig och de som finns i hans närhet. Vid åttatiden kände jag så att antingen glider jag snabbt iväg eler så kanske även jag blir inlagd i något rum, det efter att ha hakat på Magnus "tugg"... Sköterskan var en himla go kvinna, faktiskt med glimten i ögat, även om jag inte riktigt trodde det till en början (i korridoren...). Ja ja, jag blev utsläppt och skrattade hela vägen till bilen.
Väl hemma, väntade en härlig måltid som Lotta tillrett och då tänkte jag åter på Magnus och hans längtan till sitt hem och de han älskar allra mest, Tina och barnen... Snälla, ta er tiden och besök honom, jag lovar att det betalar sig (om det nu är så viktigt för er...) för man mår så himla bra efter varje besök hos Magnus och då framför allt för att man ser att han mår förträffligt bra av att få besök!
Nu är det dags för sjukgymnastik, natti natti.
Jag förstår att mina tråkiga inlägg om jobb, elever och annat som kan tänkas vara tradigt, tröttar ut och tråkar er.
På bloggar kan den som "äger" bloggen, se hur många som varit inne på ens specifika blogg och hur många sidoträffar man haft... Jag kan se hur det förändrats från dag till dag den senaste tiden och då tyvärr till det mindre, dvs. antalet besökare... Vad gör han då åt det tänker ni er kanske? Jag funderar i samma banor ska ni veta. Jag vet att det alltid blir en dipp i slutet av veckan och den kan jag leva med, men kan jag leva med att ni inte finner lusten att besöka mig och mina inlägg generellt? Svaret är gjuten, självklart kan jag det, då jag i första hand använder bloggen för mitt eget välbefinnande och sekundärt för edert dito... Sen sticker jag inte under stol med att det är roligt när ni kommenterar, diskuterar och kommer med mothugg i frågor som kan tänkas beröra på ett eller annat sätt.
Ja ja, jag ska försöka bli lite mer intressant och rolig eller nått...
I kväll har jag varit och hälsat på en gammal vän vid namn Magnus 2, går även under namnet Envissomsynden...
Jag kom dit och klev in på hans rum, han låg och zappade, ja eller nått... Han reste sig snabbt upp till en sittande ställning och var snabb att erbjuda en fika (det är Magnus det), problemet var bara att han blivit av med sin krycka! Den stod lutad mot sänggaveln och sen var det vips iväg, ja som en oljad... På väg bort mot dag(fika)rummet passerade vi rummet där sjuksköterskorna satt och åt middag, var på en av dem hojtade till och fick oss att stanna, ja eller rättare sagt mig att stanna. Magnus insåg att det var honom hon pratade med och saktade in han mé. Sköterskan - du skulle ju ringa på oss när du skulle ur sängen! Magnus - ja, men nu é jag ju uppe. Sköterskan - men du kan ju gå och ramla, fångar din vän dig om du ramlar? Magnus - Det är inga problem, vi ska till fikarummet. Jag - Jag får lov att hålla i honom i armselen på vägen bort så det klarar sig. Sedan gick Magnus och jag följde snällt efter. Sköterskan kom ut i korridoren. Sköterskan - Är du beredd att fånga honom om han ramlar? Jag - Ja (hållandes handen 2 millimeter från hans armsele, eller vad det nu heter?) jag lovar att ta emot honom. Magnus - Det är ingen fara, jag hade inte tänkt ramla, vi ska fika. Vem annars än Magnus är "glättigare" än honom?
Sedan satt vi och gaggade i nästan två timmar!? Fattar inte vart tiden tog vägen?
Magnus är med på noterna på ett helt annat sätt nu och även om han inte kommer ihåg allt man berättat eller pratat om, är det oceaner emellan Magnus för två veckor sedan och nu!! Några av sakerna vi patade om fick tas två gånger, men ytterst få "saknade" ord, härligt Mange!
Ni ska veta att han verkligen uppskattar att han får besök och säger själv att tiden efter klockan fyra är fruktansvärt långtråkig och han längtar bara hem. Han hade helst sett att han fick åka hem varje kväll och hade inte haft några problem med att åka till Orup varje dag, bara inte vistas där 24-5... På lördag kommer han iaf. hem och behöver inte åka tillbaka förrän på söndagen, kanon!
Annars är det träning dagligdax, badträning varje dag! Jag flikade i, aha det är därför du ser så vårdad och fin ut... På frågan om träningsvärk, sa han bara att det inte längre var någon fara med det. Vi han avhandla en väldans massa saker under min vistelse, så som att den tredje filmen med... Tom i bollen bleve jag nu! Någon får fylla i mina luckor tack!? New Moon hette nån av de två tidigare filmerna... Amanda och Jakob har nog båda streckläst alla böckerna och sett filmerna. Vi har pratat Midsommarfirande, dock inte tillsammans, tror jag? Vi kommer hem från Turkiet natten innan midsommarafton. Sedan avhandlades Nyårsafton och då endast lite ytligt.
När klockan närmade sig halv åtta, kom Magnus 1 och Ronny (tror jag han hette) in och skulle få kvällsfika. Vi fick nybryggt kaffe, tack tack. Magnus 1 var det inte lika bra ställt som med Magnus, men Ronny fick Magnus lite fart på och Israel och Palestina kom på tapeten, ja det var ju huvudnyheten! Magnus körde sin "vanliga" goa stil med gubbarna och det är roligt att se honom i hans iver att socialisera sig och de som finns i hans närhet. Vid åttatiden kände jag så att antingen glider jag snabbt iväg eler så kanske även jag blir inlagd i något rum, det efter att ha hakat på Magnus "tugg"... Sköterskan var en himla go kvinna, faktiskt med glimten i ögat, även om jag inte riktigt trodde det till en början (i korridoren...). Ja ja, jag blev utsläppt och skrattade hela vägen till bilen.
Väl hemma, väntade en härlig måltid som Lotta tillrett och då tänkte jag åter på Magnus och hans längtan till sitt hem och de han älskar allra mest, Tina och barnen... Snälla, ta er tiden och besök honom, jag lovar att det betalar sig (om det nu är så viktigt för er...) för man mår så himla bra efter varje besök hos Magnus och då framför allt för att man ser att han mår förträffligt bra av att få besök!
Nu är det dags för sjukgymnastik, natti natti.
Kommentarer
Postat av: Göran
Fasiken, jag glömde skriva att sms kanske fortfarande är överkurs för honom och det kom från honom själv! Magnus är normalt sett inte den som alltid erkänner sin begränsning (känner nån annan som é likadan...), men han berättade att han nog fått tillbaka sin mobil lite väl tidigt och att han mest använde mobilen till att ringa familjen. Så Sölvi, ditt knåpande med ditt sms kanske inte blir besvarat inom de närmsta dagarna? Hav tålamod mina vänner, snart fladdrar sms och blogginläggen som fladdermöss i grottorna på Saratuppalonierna...
Postat av: Petimetern
Hoppas det inte är mina kommentarer som håller dina läsare borta. Sorry i så fall!
Roligt att läsa om ditt besök hos M (roligt att läsa allt annat också, men jag gillar ju Magnus-ämnet mest ;-)). Jag håller med att vi borde ta oss i kragen och komma iväg och hälsa på (någon av oss i alla fall). Denna veckan har han väl dock varit fullbokad. De närmaste veckorna är dock ganska köriga, men det är en dålit ursäkt, jag vet.
Jag är inte ledsen för uteblivet SMS-svar. Har full förståelse för det.
Nu är det dags att packa upp veckohandligen.
Ha en skön & solig fredagkväll!
Trackback
