Åter vardag...
Så, efter nästan en veckas frånvaro var det så dags att åter äntra skolans sfär och det underbara jobb man har.
Jag tycker om när det händer en massa, med en massa menar jag lagom mycket massa...
I dag har, som Magnus/Tina brukar skriva numera, varit en bra dag, med lagom lugna elever och ganska lagomt mycket att stå i. Tro nu inte att jag för den delen har haft tid och möjlighet at sitta och lata mig, icke sa nicke, det har varit "jämnt skägg"...
I morgon ökar vi till halvfart...
För Sagas del var det med sprudlande kliv hon skuttade in på skolans område i morse. Feberattacken förra veckan medförde att hon nu é så utvilad att det nästan gnistrar om henne och inte utan att jag förstår det, hon hade mellan 39,7 och 39,8 feber i tre dagar som sedan klingade av fram emot fredags kvällen.
I dag var det så dags för Mimfestivalen på Bulltoftaskolan och även om Lovisas och hennes klasskamraters bidrag inte vann (6:orna vann!) så tycker jag att den tjejen (Lovisa alltså!) går från klarhet till klarhet och tar för sig mer för var dag som går. Nja, snart dags att ta ner henne på jorden igen... Nääe, det är riktigt roligt att hon blommar upp och vågar, likt hennes syskon gör och alltid gjort tror jag? Jakob har förvisso kommit in i en fas där hans extremt coola farsa till och med kan göra och förväntas göra pinsamma saker!!?? Jag förstår noll och ingenting... Fasiken, snart får man väl inte ens sjunga i duschen... Å andra sidan erkände han idag att hans far var, hur var det han uttryckte det, jo "skillad"!! Jag hade "letat" fram Sebastian Seebachs låt Natteravn, förövrigt en riktigt skön låt, på Spotify, något han tydligen misslyckats med... Jag erkände att det var Rille som påvisat denna artist och att han (Rille alltså) nog tyckte den var bra? Själv måste jag säga att det är en "typisk" Rille-låt, åtminstone delar av låten och jag kan tänka mg att han kommer spela den en och annan gång framöver, dvs. när han har spelningar? Undrar hur många av er "fiskmåsar" eller "skääärgårdsbor" som förstår vad det är han sjunger om, inte många skulle jag tro? Som halvdansk förstår jag faktiskt allt, hela texten, jo jo.
Träningsmässigt har det varit en strålande dag, först idrott med Särskolan, ja fö det mesta så är jag med och idrottar, har svårt att bara stå vid sidan av och när det gäller dessa klasser så behöver jag inte gå för fullt...
På eftermiddagen var det sedan lite cykling och styrketräning på agendan, samt mag- och gymnastikövningar.
Nu, tröttheten i kroppen är påtaglig och jag har en känsla av att jag kommer somna ovaggad inom kort...
Först ska jag kolla Jakob och hans arbete... Han trodde att han inte hade så mycket att göra, bara det att han nog missat delar av det som skulle vara klart till i morgon!!?? Han har stegtester i både Svenska och Engelska i morgon, steg 19 och 20 tror jag. Fråga mig inte just nu vad dessa steg innebär, men han ligger på MVG-nivå i de båda ämnena, så det lär väl anses som bra att vara runt dessa steg? Jag tror att han kan gå riktigt långt, dvs. OM han vill och har orken... Vi får väl se hur det blir med den saken i framtiden?
Nu ska jag avsluta och det utan några bilder, vare sig före- och eller efterbilder på hall-renoveringen, det är fär dåligt, jag vet...
God natt allesammen!
Jag tycker om när det händer en massa, med en massa menar jag lagom mycket massa...
I dag har, som Magnus/Tina brukar skriva numera, varit en bra dag, med lagom lugna elever och ganska lagomt mycket att stå i. Tro nu inte att jag för den delen har haft tid och möjlighet at sitta och lata mig, icke sa nicke, det har varit "jämnt skägg"...
I morgon ökar vi till halvfart...
För Sagas del var det med sprudlande kliv hon skuttade in på skolans område i morse. Feberattacken förra veckan medförde att hon nu é så utvilad att det nästan gnistrar om henne och inte utan att jag förstår det, hon hade mellan 39,7 och 39,8 feber i tre dagar som sedan klingade av fram emot fredags kvällen.
I dag var det så dags för Mimfestivalen på Bulltoftaskolan och även om Lovisas och hennes klasskamraters bidrag inte vann (6:orna vann!) så tycker jag att den tjejen (Lovisa alltså!) går från klarhet till klarhet och tar för sig mer för var dag som går. Nja, snart dags att ta ner henne på jorden igen... Nääe, det är riktigt roligt att hon blommar upp och vågar, likt hennes syskon gör och alltid gjort tror jag? Jakob har förvisso kommit in i en fas där hans extremt coola farsa till och med kan göra och förväntas göra pinsamma saker!!?? Jag förstår noll och ingenting... Fasiken, snart får man väl inte ens sjunga i duschen... Å andra sidan erkände han idag att hans far var, hur var det han uttryckte det, jo "skillad"!! Jag hade "letat" fram Sebastian Seebachs låt Natteravn, förövrigt en riktigt skön låt, på Spotify, något han tydligen misslyckats med... Jag erkände att det var Rille som påvisat denna artist och att han (Rille alltså) nog tyckte den var bra? Själv måste jag säga att det är en "typisk" Rille-låt, åtminstone delar av låten och jag kan tänka mg att han kommer spela den en och annan gång framöver, dvs. när han har spelningar? Undrar hur många av er "fiskmåsar" eller "skääärgårdsbor" som förstår vad det är han sjunger om, inte många skulle jag tro? Som halvdansk förstår jag faktiskt allt, hela texten, jo jo.
Träningsmässigt har det varit en strålande dag, först idrott med Särskolan, ja fö det mesta så är jag med och idrottar, har svårt att bara stå vid sidan av och när det gäller dessa klasser så behöver jag inte gå för fullt...
På eftermiddagen var det sedan lite cykling och styrketräning på agendan, samt mag- och gymnastikövningar.
Nu, tröttheten i kroppen är påtaglig och jag har en känsla av att jag kommer somna ovaggad inom kort...
Först ska jag kolla Jakob och hans arbete... Han trodde att han inte hade så mycket att göra, bara det att han nog missat delar av det som skulle vara klart till i morgon!!?? Han har stegtester i både Svenska och Engelska i morgon, steg 19 och 20 tror jag. Fråga mig inte just nu vad dessa steg innebär, men han ligger på MVG-nivå i de båda ämnena, så det lär väl anses som bra att vara runt dessa steg? Jag tror att han kan gå riktigt långt, dvs. OM han vill och har orken... Vi får väl se hur det blir med den saken i framtiden?
Nu ska jag avsluta och det utan några bilder, vare sig före- och eller efterbilder på hall-renoveringen, det är fär dåligt, jag vet...
God natt allesammen!
Mycket nyheter och mer...
På denna sida inom kort kommer det massvis med kloka ord och annnat, så som nyheter mm.
Stay tuned and your eyes wide open as long as you can...
Well, that wasn´t very long was it?
So, see you soon and I can also promise you some pics...
Stay tuned and your eyes wide open as long as you can...
Well, that wasn´t very long was it?
So, see you soon and I can also promise you some pics...
Barnflykt...
Tja!
Lördag och ett riktigt skitväder, ja ursäkta språkbruket, men det känns som att detta är den sämsta våren/början av sommaren hitintills...
Sen väljer de friska barnen att sova borta, Jakob hos mormor och Lovisa hos en kompis.
Då passar det att starta projektet, måla om hallen och två tredjedelar upp i trappan...
Lotta målar element som om hon aldrig gjort annat och jag har hunnit med en strykning... Typiskt, jag glömde att ta ett före renoveringskort... Ja ja, vad är en bal...
Utöver projektena, har vi gått långt med Smillan och jag och Smillan var ute och småjoggade i femtio minuter!!
Ja, joggade och powerwalkade. det kändes faktiskt bra och gör så även nu... Vi får väl se hur det känns i morgon?
Nääe, nu é det film och soff-mys, tjillevippen på er alla glada!
Lördag och ett riktigt skitväder, ja ursäkta språkbruket, men det känns som att detta är den sämsta våren/början av sommaren hitintills...
Sen väljer de friska barnen att sova borta, Jakob hos mormor och Lovisa hos en kompis.
Då passar det att starta projektet, måla om hallen och två tredjedelar upp i trappan...
Lotta målar element som om hon aldrig gjort annat och jag har hunnit med en strykning... Typiskt, jag glömde att ta ett före renoveringskort... Ja ja, vad är en bal...
Utöver projektena, har vi gått långt med Smillan och jag och Smillan var ute och småjoggade i femtio minuter!!
Ja, joggade och powerwalkade. det kändes faktiskt bra och gör så även nu... Vi får väl se hur det känns i morgon?
Nääe, nu é det film och soff-mys, tjillevippen på er alla glada!
Sjukhusbesök...
Hallå!
Så har jag (och Mats) då fått träffa "snorhyveln" och det "live".
Han låg i sängen ocj vilade när vi kom in på hans rum och man såg direkt att han dels kände igen oss och dels blev riktigt glad åt att se oss där. Han satte sig raskt upp och föreslog utan vidare omskrivningar en fika. Även om han hade lite problem att få med sig högerbenet, var han snart i rullstolen och vips ut genom dörren. Jag och Mats lunkade efter och när vi kom till slutet av korridoren, förstod Magnus att vi hamnat fel, varpå jag lät meddela att jag sett på Tinas blogg-bilder att fikarummet vetter mot Pildammsparken, dvs. åt andra hållet? Magnus "skyllde" genast navigeringsproblemet på mig, varpå jag gläfsade tillbaka om att jag trodde han var på väg att visa oss runt avdelningen... Några skratt senare var vi i fikarummet, där Magnus med van hand om saker och ting ledde fram oss till ett bord, flytade undan en stol och parkerade "världsvant" rullstolen i läge. Sedan satt vi ganska länge och pratade om allt möjligt, så som vad vi ska göra i sommar, Orup och det som vi kom att kalla för "träningslägret", det blir tufft, men gott med ombyte sa han mellan raderna. Han ser fram emot detta och hans rehabilitering, var så säkra. Att hans envishet och stöd från Tina, kommer att spela stor roll i hans "återkomst" var han fullt medveten om, likaså att det kommer ta tid, lång tid...
Han hade allt annat än problem med talet, ja förutom ett och annat ord som inte infann sig då han önskade, men det var verkligen bara vid ett fåtal tillfällen detta uppkom, annars var det klockrent, härligt!
Tina hade "varnat" oss för att han kunde bli känslosam och vid ett tillfälle blev det så också, men annars fanns så mycket Magnus där och ni må tro att det var skönt att få krama om honom riktigt ordentlig.
Magnus busiga uppsyn, med hans "gags" och vassa tunga fanns där, till synes helt orörd.
Chokladen vi köpt med oss från Kahls (Champagne, cognac, Whiskey, Irish kiss, cappucini och havssalt) tog han emot och placerade påsen på sängbordet och då vi skulle gå och fika, undrade jag om jag skulle ta med chokladen, flinade han bara till en början och sa att den kunde gott stå kvar. Jag skojade med honom att det kanske hade varit bäst om vi hjälpte honom att äta upp godiset, log han så där som bara han kan och sedan sa han något om att han nog skulle fixa det...
Jag vet inte jag, för då vi skulle gå frågade hans sköterska vad det var för choklad han fått? Efetr att ha hört vad det var, sa hon att han fick lov att dela chokladen med henne, skrattandes försvann de sedan in i rummet och jag och Mats ut mot fredagseftermiddagen och den stundande helgen...
Det var, som sagt, riktigt skönt att träffa Magnus, även om både Mats och jag hade "fjärillar" i magen på väg in i sjukhuset och våra funderingar om hur mötet skulle bli... Som sagt, han uppskattade att vi kom och att han kände igen oss och att hans minnesbank har börjat repa sig, var det inget att ta miste på! Jag är inte helt säker på om våra namn fanns på hans tunga eller ej, men det var och är totalt oväsentligt i nuläget, så länge han gör de framtsgen som han verkar göra just nu.
Ojojoj, jag skulle kunna skriva en roman bara om Magnus och det han råkat ut för, men det får vi fundera vidare på...
Så har jag (och Mats) då fått träffa "snorhyveln" och det "live".
Han låg i sängen ocj vilade när vi kom in på hans rum och man såg direkt att han dels kände igen oss och dels blev riktigt glad åt att se oss där. Han satte sig raskt upp och föreslog utan vidare omskrivningar en fika. Även om han hade lite problem att få med sig högerbenet, var han snart i rullstolen och vips ut genom dörren. Jag och Mats lunkade efter och när vi kom till slutet av korridoren, förstod Magnus att vi hamnat fel, varpå jag lät meddela att jag sett på Tinas blogg-bilder att fikarummet vetter mot Pildammsparken, dvs. åt andra hållet? Magnus "skyllde" genast navigeringsproblemet på mig, varpå jag gläfsade tillbaka om att jag trodde han var på väg att visa oss runt avdelningen... Några skratt senare var vi i fikarummet, där Magnus med van hand om saker och ting ledde fram oss till ett bord, flytade undan en stol och parkerade "världsvant" rullstolen i läge. Sedan satt vi ganska länge och pratade om allt möjligt, så som vad vi ska göra i sommar, Orup och det som vi kom att kalla för "träningslägret", det blir tufft, men gott med ombyte sa han mellan raderna. Han ser fram emot detta och hans rehabilitering, var så säkra. Att hans envishet och stöd från Tina, kommer att spela stor roll i hans "återkomst" var han fullt medveten om, likaså att det kommer ta tid, lång tid...
Han hade allt annat än problem med talet, ja förutom ett och annat ord som inte infann sig då han önskade, men det var verkligen bara vid ett fåtal tillfällen detta uppkom, annars var det klockrent, härligt!
Tina hade "varnat" oss för att han kunde bli känslosam och vid ett tillfälle blev det så också, men annars fanns så mycket Magnus där och ni må tro att det var skönt att få krama om honom riktigt ordentlig.
Magnus busiga uppsyn, med hans "gags" och vassa tunga fanns där, till synes helt orörd.
Chokladen vi köpt med oss från Kahls (Champagne, cognac, Whiskey, Irish kiss, cappucini och havssalt) tog han emot och placerade påsen på sängbordet och då vi skulle gå och fika, undrade jag om jag skulle ta med chokladen, flinade han bara till en början och sa att den kunde gott stå kvar. Jag skojade med honom att det kanske hade varit bäst om vi hjälpte honom att äta upp godiset, log han så där som bara han kan och sedan sa han något om att han nog skulle fixa det...
Jag vet inte jag, för då vi skulle gå frågade hans sköterska vad det var för choklad han fått? Efetr att ha hört vad det var, sa hon att han fick lov att dela chokladen med henne, skrattandes försvann de sedan in i rummet och jag och Mats ut mot fredagseftermiddagen och den stundande helgen...
Det var, som sagt, riktigt skönt att träffa Magnus, även om både Mats och jag hade "fjärillar" i magen på väg in i sjukhuset och våra funderingar om hur mötet skulle bli... Som sagt, han uppskattade att vi kom och att han kände igen oss och att hans minnesbank har börjat repa sig, var det inget att ta miste på! Jag är inte helt säker på om våra namn fanns på hans tunga eller ej, men det var och är totalt oväsentligt i nuläget, så länge han gör de framtsgen som han verkar göra just nu.
Ojojoj, jag skulle kunna skriva en roman bara om Magnus och det han råkat ut för, men det får vi fundera vidare på...
Frånvaro...
Tja!
Ja, jag är medveten om att jag varit lite frånvarande de senaste dagarna, men vi har haft lite att stå i...
Jag kan förstås inte påstå att det varit allt för betungande saker som avhandlats, men icke desto mindre viktiga...
I dag, ja rättare sagt i morse, kördes sonen in till Centralstationen, för vidare transport till Öland, ja med sin moster förstås, skönt för alla parter...
Efter det fick Smillan sin långprommis, ja även Lotta och jag fick en del i denna promenad.
Nu ska maskeringstejp, färg och lite annat inhandlas, visst är det dags för nästa projekt...
Är ni förvånade eler är ni förvånade? Denna gång är det hallens väggar som ska få sig en genomkörare, dvs. det ska målas vitt och då med färg som man kan tvätta av ev.kladdmärken och dylikt.
Om en timme kommer Timrins över på en fika och därefter drar jag och Mats in till MAS och förhoppningsvis får vi då träffa Magnus, dvs. om ingen annan har hunnit före oss...
Om deta kommer jag såklart att berätta mer om vid ett senare tillfälle, var så säkra!
Efter besöket ska jag hem och spackla lite, innan målningen kommer igång. Lotta har som projekt att måla element, kul va!? Nääe, tycker inte jag heller, men vissa saker måste göras i alla fall...
Skönt att jag slipper,hihihi.
Ha en skön fredag och förhoppningsvis fredagsmys...
Ja, jag är medveten om att jag varit lite frånvarande de senaste dagarna, men vi har haft lite att stå i...
Jag kan förstås inte påstå att det varit allt för betungande saker som avhandlats, men icke desto mindre viktiga...
I dag, ja rättare sagt i morse, kördes sonen in till Centralstationen, för vidare transport till Öland, ja med sin moster förstås, skönt för alla parter...
Efter det fick Smillan sin långprommis, ja även Lotta och jag fick en del i denna promenad.
Nu ska maskeringstejp, färg och lite annat inhandlas, visst är det dags för nästa projekt...
Är ni förvånade eler är ni förvånade? Denna gång är det hallens väggar som ska få sig en genomkörare, dvs. det ska målas vitt och då med färg som man kan tvätta av ev.kladdmärken och dylikt.
Om en timme kommer Timrins över på en fika och därefter drar jag och Mats in till MAS och förhoppningsvis får vi då träffa Magnus, dvs. om ingen annan har hunnit före oss...
Om deta kommer jag såklart att berätta mer om vid ett senare tillfälle, var så säkra!
Efter besöket ska jag hem och spackla lite, innan målningen kommer igång. Lotta har som projekt att måla element, kul va!? Nääe, tycker inte jag heller, men vissa saker måste göras i alla fall...
Skönt att jag slipper,hihihi.
Ha en skön fredag och förhoppningsvis fredagsmys...
